Avundsfrisk
Som ni kanske vet så älskar jag att leka med språket, tycker om både att leka språkpolis (när det passar mig!) och att leka med ord så att andra känner att de måste vara språkpolis över mig (såååå irriterande!) Ett ord som används flitigt och som jag ibland tycker låter alldeles alldeles för... sjukt? mörkt? hårt? är ordet avundsjuk (sjuk av avund). Ja, ni vet ju att man till och med kan bli grön av avund! Låter ju hur otäckt som helst! Och ibland så blir man ju riktigt sådär sjuk av avund (alltså avundsjuk!), man skulle kunna gå över eld och vatten för att få sin vilja fram! Men ibland alltså, ibland tycker jag att jag liksom inte alls är sådär sjuk av avund utan snarare bara avund eller möjligtvis lite frisk av avund (för avund i sig är väl inte sjukligt?) och då tycker jag nog allt att det skulle finnas ett uttryck för detta, när man känner att Gud så roligt för den och den att det är på det viset, så skulle jag också vilja ha det! (Fast ändå inte!) Någon gång någonstans så snappade jag upp ett ord, avundsfrisk, som skulle kunna benämna detta uttryck.
Som till exempel om någon berättar för mig att denne har träffat en ny partner och är sådär pirrigt kär och osäker och glad och allt på samma gång. Då kan jag känna att Gud så roligt att vara sådär himla himla pirrigt kär och osäker och janivet, så skulle jag också vilja vara någon gång igen! Samtidigt skulle jag inte drömma om att byta det där pirrigt osäkra som denne person har mot det trygga, kärleksfulla och stabila förhållande som jag och Marcus har. Då tycker jag liksom inte riktigt att jag är sjuk av avund, utan snarare helt frisk av avund. Det är ju hur hälsosamt som helst att kunna glädjas åt andras lycka och att kunna sätta sig in i hur underbart det är att vara dem, utan att egentligen vilja vara dem!
Och idag är jag sådär härligt avundsfrisk på Marcus (och resten av grabbarna) som lagar mat ihop, dricker en kall öl, snackar grabbsnack, bastar och bara har det gött i trevligt sällskap! Gud så roligt och mysigt och härligt att få hänga med grabbarna och dricka en bira och bara va, det skulle jag också vilja! Kanske är jag lite avundsjuk, men mest känner jag att jag nog är frisk av avund ändå! Här hemma planerar jag och Nils en hemmakväll med matlagning, kanske ett brödbak, pyssel med fotografier, en schysst rulle och sen får vi sängen för oss själva (åtminstone till en början!), och det vill jag ju inte heller missa! Fast det är klart, vi får väl se hur avundsfrisk jag känner mig om Nils bestämmer sig för att rucka på mina planer... då kan det nog hända att jag ändrar mig och blir avundsjuk i alla fall!
Hur som helst... gör som jag och använd ett litet mer nyanserat ord i sammanhanget, så kanske avundsfrisk finns med på nästa nyordslista!
Kommentarer
Carina Johansson
Du skriver sååå bra!
Klart man kan vara avundsfrisk ibland :)
För mig står avundsjuka för att missunna någon annan något och det är inget fint alls med det..
då är det bättre att bli glad för andras skull när det går bra eller de får det dom vill ha, då blir det "delad glädje som blir dubbel glädje" istället.
Kram fina du!
Carina
Trackback
