En gipsad arm
För snart två veckor sedan vaknade vi upp av att Malte föll ur sängen. Jag blev så chockad, plockade upp honom i blixtfart och bara höll honom medan han grät i panik. Jag hade ammat honom och somnat medan han fortfarande låg mellan mig och sängkanten. Lätt hänt när man inte sovit ordentligt på drygt ett halvår, men ändå svårt att inte skuldbelägga sig själv. Hur som helst var jag väldigt noga med att kolla att han inte hade fått hjärnskakning, men glömde bort att kolla att alla armar och ben var intakta. Hela lördagen gick utan att jag reflekterade över det. Inte förrän på söndagen började jag inse att hans rörelsemönster förändrats, att han inte riktigt ville lägga vikten på vänster arm eller lyfta tunga saker med vänster hand. På kvällen klämde svärmor på armen och det märktes tydligt att Malte reagerade vid ett ställe på underarmen.
På måndag ringde jag till hälsocentralen och fick träffa en läkare som klämde och kände på armen, men som så ofta när man är hos läkaren så visade Malte ingen smärta. Läkaren tyckte det var dumt att röntga med tanke på strålningen och han kunde inte tänka sig att det var något brutet.
På kvällen började vi åter prata om att han inte riktigt rörde sig som han brukar och vi kom fram till att det hade känts tryggt för oss att få en röntgen och att veta att det inte var någon fraktur. Åkte tillbaka till hälsocentralen på tisdag och fick armen röntgad, och nog visade den där röntgen ändå att armen faktiskt var av. Efter att man rådgjort med ortoped i Piteå bestämdes det att Malte skulle gipsas, så efter drygt tre timmar på hälsocentralen kom jag hem med en trött 2-åring och en gipsad 7-månaders bebis.
Malte har inte varit särskilt besvärad av armen, gipset eller situationen. När de la gipset så somnade han till och med! Däremot har han bankat av gipset ett antal gånger, så de sista dagarna har han fått vara utan då det känts lönlöst att sätta tillbaka det. Jag märker att han är lite öm i armen och att han inte riktigt orkar stödja på den, så eventuellt tar vi det säkra före det osäkra och ber om en ny röntgen till veckan.
Nygipsad och trött liten kille.
Duktig 2-åring som skötte sig jättebra trots lång väntan på hälsocentralen.
Gipsad men glad ändå!
Babysim med Malte plus en!
Publicerat 2015-01-19 23:59:41 i
Allmänt
Det var en spännande dag idag, Maltes första gång på babysimmet. Måndagar är lite knepiga, eftersom jag saknar barnvakt åt Nils då. Simfröken sa att han kunde följa med och så fick det bli. Oroade mig i förväg för att åka ensam med båda barnen, och nog hade jag fullt upp alltid men det gick ändå över förväntan. Jättemysigt med babysim!
Malte på bra humör i väntan på badet.
Maltes doppresenter!
Lovade ju att lägga upp när jag fotat Maltes doppresenter! Som ni ser på bilderna så fick Malte lite allt möjligt i doppresent! Förutom alla prylar på bilden fick Malte dessutom pengar och presentkort, så honom lär det inte gå någon nöd på framöver! Kändes så roligt med presenterna att inget av det var sådant som vi hade sedan förut, eller som Malte ärvt av Nils så att säga! Vi har packat ner de flesta presenterna i kartonger och ställt undan, eftersom vi tänker att det kan vara roligt att plocka fram alla nya saker när Maltes rum så småningom blir klart! Så ja, nu längtar jag ännu mer till att renoveringen ska dra igång! Vi får väl se om jag kan hålla mig eller om jag råååååkar plocka fram och börja leka med några av grejerna i förväg!
John Malte Lundman
Vilken underbart fin dag vi hade i lördags! Det var dags för våran lilla underbara John Malte Lundman att döpas och de flesta av våra vänner samlades i kyrkan för att vara med! Precis som vid Nils dop så slogs jag av hur många fina människor vi har omkring oss och jag blir alldeles glad och lite rörd när jag tänker på det! Precis som förra gången så hade vi också Anna-Karin som präst - lugn och varm! Vi hade valt två traditionella psalmer, "Tryggare kan ingen vara" och "Du vet väl om att du är värdefull". Min fina vän Hanna sjöng "En värld full av liv" så vackert att jag var tvungen att vagga där jag stod för att inte börja gråta, och själv avslutade jag gudstänsten med att läsa en dikt som jag skrivit. Jag var väldigt imponerad av alla barn, både mina egna och alla andras! Drygt en fjärdedel av våra gäster var 10 år eller yngre, så jag förväntade mig att det kanske skulle bli lite långtråkigt för dessa små under gudstjänsten, men det märktes knappt av att det var så många barn! Nils hjälpte till att hälla vatten i dopfunten, torka lillebrors huvud och att tända dopljuset. Malte var lite trött, men höll sig vaken hela gudstjänsten. Däremot när det blev dags för dopfika, då somnade Malte och sen sov han genom hela fikat!
Malte i dopklänningen som min mormor sytt.
Hela familjen plus pojkarnas kusin Max.
Dags för Malte att döpas!
Hanna sjöng "En värld full av liv" - helt fantastiskt vackert var det!
Prästen visar upp en nydöpt Malte för församlingen!
Jag var väldigt nervös innan för att läsa dikten i kyrkan, men när jag väl stod där och det var dags så var jag inte alls nervös. Dikten som jag skrivit till Malte, och som handlar om hur det kan vara att växa upp som barn i den norrländska naturen, går såhär:
Vi som vuxit upp här innan dig, vi vet hur fint det är
Naturen har en särskild plats som är oss väldigt kär
Det är nått visst att växa upp här i vårt sköna norr
I närhet utav skog och mark som skiftar ifrån våt till torr
Först mitt kära lilla barn så har vi hösten här
Då går vi ut i skogen och plockar svamp och bär
Luften blir allt svalare, älgjakten tar vid
Och vi, vi sparkar löv i vinden så fort som vi har tid Sen mitt älskade lilla barn så hittar vintern hit Då klär vi oss i många lager medan marken målas vit Bobben susar ner för backen, en snökoja blir till Och sparken tar dig snabbt så långt du bara vill Snart min kära lilla vän är våren åter här
Då tar vi fram vår skoter och ser så isen bär
Solen dyker upp igen, värmen hittar långsamt hit
Och över årets första eldar grillas både korv och fläsk i bit
Sen min älskade lilla vän när sommaren dyker opp
Då cyklar vi till närmsta tjärn och tar ett litet dopp
Barfota springer barn omkring, grönt gräs så långt som ögat ser
Och på natten blir det svårt att sova när solen knappt går ner
Ja snart känner du var årstid från sommar och till vår
Naturen gör du till din lekplats när på stigen fram du går
Du vet hur allt ska vara, och snart du någon annan lär
Om djuren och dess läten och om dofterna du känner här
Efter gudstjänsten var det dags för alla gästerna att samlas i församlingsgården för lite dopfika. Där hade jag, Marcus och Nisse dukat till fest såklart! Jag tänkte färg och barnvänligt när det var dags för dekoration och hade därför, förutom servetter i olika färger vikta som båtar, även placerat ut färgpennor och kritor samt pojkarnas träklossar på den vita duken. Bordsplaceringen skrev vi direkt på duken och sedan fick gästerna hjälpa oss att färglägga både duk och barnens klossar! Vi hade även fäst en ballonggirlang i gardinstången med ballonger i alla de färger! Tårtorna, som vi beställt på Centrum, de hade också olika färger! Jättefina och jättegoda! En av dem var blå och på den hade de gjort en alldeles särskild dekoration! Jag var mäkta imponerad över de små blå skorna!
Sen hade vi paketöppning och Malte fick VÄLDIGT MÅNGA PAKET!! Jag var helt slut innan det där berget var öppnat och då hade vi ändå världens duktigaste kusin Max som paketöppningshjälp. Malte fick jättefina presenter, och någon dag framöver ska jag ställa upp dem och fota av dem som ett litet minne. Då ska jag försöka komma ihåg att publicera dem här också!
Gästerna fikade, ritade, socialiserade och de mindre barnen lekte med ballonger som vi tog lös från girlangen. Det var med andra ord en väldigt trevlig tillställning och jag måste än en gång få TACKA ALLA INBLANDADE! Tack för att ni gjorde Maltes dopdag till en riktig fest och ett minne för livet!
Graviditet- och förlossningsberättelse!
När fick du reda på att du var gravid? 26 oktober.
Var bebisen planerad? Jajamän, det var den!
Mådde du illa mycket? I början mådde jag lite illa, men inte så farligt att jag var tvungen att kräkas eller att det på annat sätt hindrade min vardag.
Hur blev ditt hår? Det blev fint, tjockt.
Hade du mycket halsbränna? Massor!
Grät du för ingenting? Grät oftare än vanligt, men inte för ingenting.
Var du känslig? Ja, lätt för att bli rörd. Känslorna svängde fram och tillbaka.
Vad gillade du för mat? Sura karameller och citrusfrukter, laktrits och kött, ägg, kaviar samt mjölk!
När kände du bebisens första sparkar? I vecka 19 ♥
Var du ofta orolig? Mot slutet blev jag orolig över förlossningen och att jag skulle bli tvungen att föda med akut kejsarsnitt igen.
När började du läcka bröstmjölk? Jag läckte aldrig bröstmjölk.
Samlade du på dig gravidtidningar & böcker? Nej, fick några av svärmor. Annars läste jag “Föda utan rädsla” som är en mycket bra bok, rekommenderas!
Sparkade bebisen mycket? Ja, det var en riktigt vild en! Sparkade och viftade och hickade.
Fick du bristningar? Nej, inga nya men jag har bristningar sedan förra graviditeten.
Levde du på som vanligt? Ja, det gjorde jag! Jobbade fram till tre veckor innan BF då jag gick på semester med Nils! ♥
Hur gammal var du när du blev gravid? 27 år.
Hur tog dina föräldrar det? Ingen direkt överraskning, men mamma blev jätteglad såklart.
Hur tog din partner det? Han blev överlycklig!
Vart bodde du/ni? Vi bodde här på Björkgatan.
Hur ofta gick du till mvc? I början mer sällan och mot slutet gick jag varje vecka, allt enligt de vanliga rutinerna.
Hur många ultraljud gjorde du? Gjorde det vanliga ultraljudet och ett absolut i slutet eftersom jag var orolig för att det skulle vara för lite fostervatten.
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag ville föda vaginalt, med den smärtlindring som skulle behövas. Jag ville att det skulle vara lugnt och att jag skulle känna att jag hade kontroll.
Hur började din förlossning? Efter några jobbiga dygn med förvärkar startade förlossningen tillslut med att vattnet gick.
Hur många timmar tog din förlossning? Från det att vattnet gick tog den ca 7 timmar.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Vaginalt.
Hur mycket var du öppen när du kom in? De kollade aldrig det när jag kom in, men när de väl kollade ca 3 timmar senare var jag 10 cm öppen!
Vilken smärtlindring tog du? Lustgas.
Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen? Ca 15-20 minuter.
Blev det komplikationer? Nej, allt gick bra!
Vad tyckte du var jobbigast? Förvärkarna som plågade mig ett par dygn innan det drog igång på allvar var helt klart värst.
Var du rädd för något? Jag var rädd för att det skulle bli akut kejsarsnitt eller att jag skulle bli rädd och tappa kontrollen.
Skrek du?
Marcus säger att det gjorde jag inte, själv tänkte jag inte alls på om jag gjorde det eller inte men han har säkert rätt.
Hur många var inne i förlossningsrummet? Jag, Marcus och 3 till.
Hade du någon nära med dig? Marcus ♥
Hur var vikt och längd? 3805 gram och 51 cm.
Ögonfärg: Bruna!
Hårfärg: Brunt!
Ammade du? Ja.
Ammar du nu? Ja.
Hur gammal är bebisen nu? 2 månader och 2 dagar. Prick.
Vad tyckte du om förlossningen? Att föda vaginalt var helt klart det häftigaste jag har gjort! Helt otroligt hur kroppen klarar av en sådan sak och efteråt kände jag mig som en riktig superwoman! Jag kände mig redo att göra om det i samma veva som vi checkade in på BB.
Vill du ha en till? Ja, det vill jag!
Planerar ni ett till? Någon gång i framtiden blir det nog fler, men just nu njuter vi av de två små som vi har här hemma ♥
När kommer nästa barn? Jag vet inte, det får tiden utvisa!
Hur är ert förhållande nu? Jättefint ♥
Vilken vecka födde du i? Vecka 41.
Livets under ♥
Maltes önskelista
Några har frågat vad Malte önskar sig i doppresent och här kommer några tips!
En bumbostol, hörselskydd, en ryggsäck. Sängkläder, "Barnmatsboken" eller en droppfri pipmugg från Tommy tippee (finns på Apoteket). Ett förevigande i form av en fotografering önskar han sig. Och barnböcker såklart. Han har ganska mycket kläder, men kläder är alltid välkommet! En mössa med hans namn kanske! Men nu var det färdigtipsat.
Önskningar som går i uppfyllelse
Att sluta med mjölken var ett bra beslut. Malte blev mycket lugnare i magen. Helt klart. Han skriker inte längre otröstligt på kvällarna och det händer att han är vaken utan att skrika. Men det verkar som att det är något mer han reagerar på, orolig mage och små små prickar i hela ansiktet. Så nu utesluter jag det mesta och så plockar jag in en sak i taget och ser om det fungerar.
Just nu är det dock mest famnen som gäller. Helst mammas. Så det blir en hel del bärande och inte så mycket annat alls. Det gör mig i ärlighetens namn ganska frustrerad att han inte går att lägga ner en enda sekund (typ) utan att han vaknar och skriker. Så jag testar lite allt möjligt. Två av Maltes tre önskningar har därför slagit in - han har numer båda babysitter och babygym att roa sig med här hemma. Båda är köpta begagnade, babygymmet har syrran fyndat och babysittern hittade jag för ett par dagar sedan. Älskar att handla begagnat, både för prisets skull och för att det känns bra att återanvända saker i dag när vi sliter och slänger med det mesta. Många saker, som dessa båda faktiskt, passar dessutom bättre in i vårt hem stilmässigt än vad de som säljs på marknaden idag gör. Jag gillar verkligen att det är så! Tummen upp! Nu hoppas jag bara att Malte blir lite nöjdare och gladare, helt enkelt.
Nils sjunger för en gnällig lillebror.
Malte inspekterar babygymmet.
Förlossningsberättelsen
Onsdag 16 juli
Jag väljer att börja min förlossningsberättelse natten till onsdag den 16 juli. I själva verket hade jag då redan haft två nätter med intensiva förvärkar, och natten innan det drog igång på riktigt fick jag en välbehövlig sovdos från förlossningen för att värkarna skulle avta och jag skulle få sova. När värkarna kom igång igen på tisdag eftermiddag med 6-7 minuters mellanrum gjorde jag mig därför beredd för ännu en natt med smärtsamma förvärkar.
00.45 låg jag i sängen när jag plötsligt hörde ett ordentligt ”klick” i magen. Jag ställde mig upp och ut rann en liten mängd vatten. Det var inte så mycket och därför kände jag mig först osäker på om det verkligen var vattnet som gått eller om det kanske kunde vara något annat. Då värkarnas inte ökade i intensitet, utan istället fortsatte med 6-7 minuters mellanrum beslöt jag mig för att avvakta en stund med att ringa förlossningen.
02.00 ringde jag förlossningen för att berätta att jag misstänkte vattenavgång, men att det fortfarande var för långt mellan värkarna. Barnmorskan bad mig att avvakta en timme för att se om det skulle fortsätta sippra fostervatten. Jag tog två alvedon och vetekudden och tänkte att jag skulle försöka vila lite mellan värkarna, men varken tabletterna eller vetekudden gav någon lindring. Jag bestämde mig för att ställa mig i duschen istället, men efter ca en halvtimme i duschen var det bara konstatera att inte heller detta hjälpte. Gick ur duschen och klockade värkarna på nytt, och nu var det bara 2-3 minuter mellan värkarna!
Ca 03.15 väckte jag Marcus och bad honom att ringa förlossningen och säga att vi var på väg. Han fick även ringa svärmor och be henne komma över och ta hand om Nils. Svärmor kom i en väldig fart och inom 5 minuter satt vi i bilen och var äntligen på väg!
Ca 04.00 kom vi fram till Sunderbyn och förlossningen. Där la dem mig i CTG-kurva och visade sedan Marcus hur han kunde hjälpa mig igenom värkarna genom att i varje värk trycka emot mina knän. Barnmorskan förklarade att det mest troligt var förvärkar och att många upplever de som det värsta med hela förlossningen, att tappen håller på att utplånas och att det skulle kunna komma att ta lång tid. Eftersom vattnet kanske hade gått valde man, på grund av infektionsrisken, att inte känna efter hur mycket öppen jag var. Istället fick jag ännu en sovdos och skickades iväg till patienthotellet med förhoppningar om att det ”skulle sätta igång på riktigt snart”. Kände mig både uppgiven över att det inte var igång ännu och lättad över att jag med hjälp av sovdosen snart skulle få slippa den hemska smärtan.
06.30 har jag legat på hotellrummet i 45 minuter med värkar och till min förtvivlan fungerade sovdosen inte alls. Frustrerad ringde jag tillbaka till förlossningen, men blev ombedd att avvakta en timme och se om jag ändå inte skulle få lite vila.
07.00 hade jag fortfarande inte somnat och nu hade jag så ont att jag inte orkade mer. Ringde till förlossningen igen och sa att jag måste få komma tillbaka.
07.15 var jag äntligen tillbaka på förlossningen och möttes av en barnmorska i dörren som frågade hur det är med mig. Jag förklarade att det gjorde JÄTTEONT och att det kändes som att jag vill bajsa hela tiden. Hon bestämde att de skulle se efter hur öppen jag var och jag fick komma in på ett förlossningsrum. Gissa om jag blev chockad när hon kände efter och sedan utbrast ”Vet du? Du är 10 cm öppen och nu ska vi föda barn!”. Vilken lättnad! Medan barnmorskan skrev in mig och förberedde för att jag skulle få börja krysta fick jag lustgas, och gissa om jag andades i den där masken! Jag sög i mig av den där luften allt jag kunde!
Ca 07.45 fick jag äntligen börja krysta! Vilken otrolig lättnad! Jag upplevde inte alls den här delen av förlossningen som särskilt smärtsam – äntligen slapp jag hålla emot den där önskan som kroppen hade om att trycka på! Barnmorskan guidade mig genom varje värk och jag gjorde bara precis som hon sa till mig.
Klockan 08.04 föddes vårt lilla underverk till världen!
Malte och mamma
Malte och pappa
Vilken otroligt mäktig upplevelse det var att föda ett barn vaginalt! I det stora hela tycker jag inte att det spelar någon roll hur barnet tar sig ut, så länge det tar sig ut och är friskt! Men ändå! Att föda vaginalt är en fantastisk upplevelse och jag är glad för att jag fick möjlighet att göra det den här gången! Jag är så stolt över mig själv och hur jag hanterade smärtan under förlossningen! Innan var jag rädd för att jag skulle förlora kontrollen och att jag inte skulle klara av smärtan, men ärligt talat så hade jag tänkt mig att det skulle göra ännu ondare än vad det faktiskt gjorde! Barnmorskan på MVC har varit ett fantastiskt stöd under graviditeten, och Marcus och barnmorskan på Sunderbyn gjorde ett fantastiskt jobb under förlossningen! Och jag - jag var som sagt var värsta superwoman!
Maltes tre små önskningar
Imorgon är Malte tre veckor gammal och nog märks det att han blivit äldre alltid. Nu har han helt plötsligt börjat önska sig en massa saker! Nej kanske inte riktigt. Men om hans mamma fick bestämma skulle vi inhandlat dessa tre saker, helt klart! Gäller att sitta på händerna så att inte pengarna flyger iväg...
Ett babygym! Det här från Skiphop tycker jag är helt underbart fint!
En babysitter! Den här från chicco tycker jag ser mysig ut! Såg att någon sålde en rosa begagnad och var millisekunder ifrån att köpa den innan jag bestämde mig för att försöka hålla i våra slantar...
En bumbostol! Gärna en med bord! Så neutral färg som möjligt (färgskalan som säljs nu är INTE särskilt neutral - den blå färgen på bilden är nog den mest neutrala som finns just nu!)
Att bli storebror
De allra första dagarna sprang Nils till Malte så fort han skrek, kastade sig i princip över honom och ville hålla och krama och stryka och nypa och dra och slita. Nyfiken och ivrig att få vara delaktig i det nya. De senaste dagarna har det där första spännande lagt sig och Nils lyfter knappt på huvudet för att titta på Malte när han skriker, han närmar sig sin lillebror allt försiktigare varje dag och trots att han fortfarande inte har ett hum om hur hårt man kan krama och pussa lillebror så märks det att allt vårt tjat om att vara försiktig med Malte sakta men säkert gett resultat. Än så länge tycker Nils att det är ganska okej att bli storebror och presenterar glatt lillebror som "Atte" för alla nyfikna som undrar vad lillebror heter. När Malte ligger på mattan och tränar nackmusklerna ligger Nils gärna bredvid och håller honom sällskap.
Malte har kommit till världen!
Klockan 8.04 i onsdags kom äntligen Malte till oss! 3805 gram tung och 51 cm lång, och helt fantastiskt underbar! Tänkte plita ner en förlossningsberättelse när jag får tid, men just nu är det full rulle här hemma (hade hunnit glömma hur mycket amning det faktiskt är så här i början innan mjölken runnit till ordentligt). Vi kom hem i fredags, hämtade Nils och sen har vi bara varit hemma och tagit det lugnt. Vi har valt att inte ta emot så mycket besök såhär i början, både för vår egen skull och för att Nils ska få möjlighet att i lugn och ro bekanta sig med lillebror. Men nu börjar vi känna hur vi längtar efter att få visa upp vårt nytillskott så imorgon hoppas vi både på besök och kanske tar vi barnen på promenad i syskonvagnen om det inte blir för varmt. Vi får se. Gott mår vi i alla fall ♥
En stolt pappa på väg hem från BB med lille Malte.
♥
Hemma i pappas släktvagga.
