Kalasförberedelser!
Idag har vi haft finbesök av Elsa en stund på eftermiddagen, och det var verkligen mysigt! Man kan ju tänka sig att det blir fullt upp att vara själv med två små bebisar, men det gick hur bra som helst faktiskt! Goa, gulliga, busiga gullungar! Nils tycker att det är superkul att skjutsa runt på Elsa i gåstolen, Elsa däremot tycker inte att det är lika kul att bli omkringknuffad.
Håller precis på att bege mig i säng efter att ha gjort de sista förberedelserna inför imorgon, när Nils FYLLER ETT ÅR! Är helt slut efter att ha blåst upp alla ballonger, men ska det va så ska det!
Nils bestämmer sig för att piggna till
Idag när vi lekte i Nils lekrum kom jag på att jag skulle fota och lägga upp före- och efterbilder från renoveringen här på bloggen. Vi får se om jag hinner få upp dem ikväll, annars dyker dem upp under morgondagen. När jag ändå hade kameran med mig passade jag på att fota Nils medan han var in action i lekrummet. Jag varnar för fotobomb, men såhär kan det se ut när vi går upp dit och hänger en stund.
Den här hästen måste vara väldigt god, för den passar Nils på att gnaga på i princip varje gång vi är i lekrummet.
Ett gammalt Fisher price-bilgarage som jag fyndat. Hästen från ovanstående bild brukar åka rutschkana i den, för Nils har konstigt nog inga bilar än!
Trumma tycker Nils är kul, på allt! Men riktiga bongotrummor är nog ändå bäst!
Sen plockade vi fram klossarna och mamma byggde och byggde, medan Nils roade sig med att gnaga på klossarna samt putta omkull det som mamma byggt. Nils moster har nämligen lärt honom att det är rivandet som är roligast. Hon brukar hurra och applådera när han river hennes torn, och han skrattar glatt åt berömmet förstås. Så nu får man vara glad om man hinner bygga något alls innan han river det. River och skrattar.
Nils har provat flera gånger att ställa sig upp mot något, släppa taget och stå någon sekund innan han böjer på knäna och sätter sig ner. Men intresset för att gå har varit svalt sen han började kunna krypa, och att gåträna med någon vuxen som stöd är det inte tal om. Efter att vi städat ihop klossarna i lära gå-vagnen så fick jag honom ändå att prova gå ett steg med den där vagnen.
Så, är du nöjd nu morsan?
Schnor och åter schnor.
Jag tror att Nils är inne på sin femte förkylning sen han kom till världen! Det kan ju inte vara normalt? Han kommer ju att vara superhärdad när han börjar förskolan, inte en bakterie som han inte redan mött! Jag har inte heller klarat mig, så vi är krassliga tillsammans. Nils är i vanliga fall inte så mycket för att sitta still i någons famn, men när han är förkyld är han en riktig mysplutt som tjuter i högan sky så fort man sätter ned honom på golvet. Så det blir mycket mys, och middagsvilan spenderas helst i famnen.
Tänk så gott man kan sova i mammas famn.
Och såhär kan det se ut när man har vilat klart. Kroppen vaknar sakta till liv. Men precis allt är extra tungt, både huvud och ögonlock och andning. Stackars liten.
Home made by Elisabeth
Nils mormor har stickat en tröja med tillhörande mössa och gett till Nils, och nu när det börjar bli vår är det perfekt att ha när man till exempel bara ska åka en sväng i bilen. Skönt att slippa pälsa på en grinig unge tusen lager med kläder när man tex ska åka på affären. För Nils tycker det är värre att ta på sig kläder än att få vaccinationssprutan. Knappt en min visar han när han sköterskan sticker honom i låren, men när han ska kläs på efter vägningen då blir han sur minsann. Bävar inför den dagen då han börjar slita av sig kläderna samtidigt som man försöker klä på honom dem. Nåja, nu var det ju mormor stickade tröja och mössa som vi surrade om. Tänkte visa så söt han är i dem.
En av Nils absoluta favoritleksaker, en maraccas!
Jaha, ska du fota hela dagen eller kommer du så drar vi på äventyr?
Sjukstuga
Tisdag vaknade jag med en hemsk hemsk huvudvärk. Det kändes som om hjärnan försökte ta sig ut genom ögonen. Jag kunde nästan inte se, så ont hade jag. Marcus hade som tur var ledig dag så efter lunch, när jag inte orkade hålla ut mer, gick jag och la mig och sov i två timmar. När jag vaknade var huvudvärken tack och lov borta. Jag känner dock att förkylningen fortfarande ligger där och lurar, ont i örat och ögat och käken, småsnorig och lite huvudvärk till och från. Vi får hålla tummarna för att den håller sig borta, för jag är inte den enda krassliga i huset.
Natten till onsdag vaknade jag av att Nils skrek till. Jag tänkte att jag smyger upp, ger honom nappen och förhoppningsvis somnar han sedan om. När jag kikar ner på honom så ser jag att han kräkts i sängen och att han även hunnit gegga in sig i det. Magsjukan hade anlänt, och det kommer both ways så att säga! Inte roligt kan jag säga. Usch. Lite tröttare än vanligt är krabaten, men i övrigt ingen feber eller allmänpåverkan.
Time is always time, passing by, i'll be fine, just give me time
Det har varit en mycket trevlig helg på hemmaplan. Vi har grillat på gården, haft middagsgäster, fikagäster och vanliga gäster (hehe) och igår lånade vi bort Nils för att gå på Forum och se Ronny Eriksson och hans show "Vad skådar mitt norra öga" - sååååå bra! Jag sitter fortfarande här idag och försöker greppa hans skildring av den norrländska glesbygd som han växt upp i och människorna som bodde och bor här. Det var både skratt och tårar från min sida, och det måste ju bara vara bra betyg! Jag älskar hur han trollar med sångerna också, så att sådant som egentligen inte borde gå ihop helt plötsligt gör det!
Idag har jag spenderat förmiddagen krypandes med Nils. Det går verkligen undan nu, och jag har inte riktigt kvar min krypteknik kan jag säga! Så Nils kryper skrattande iväg i rasande takt, men stannar snart upp och sätter sig för att vänta in mig. Det är ju snällt att han tänker på sin gamla mamma.
Kom då, morsan!
Och jag upptäcker möblerna underifrån. Jag hade faktiskt helt glömt hur ett rum eller en möbel kan te sig ur den vinkeln. Små spännande noteringar och lappar hittar jag också.
Så hamnar jag plötsligt för långt ifrån honom, och då vänder han och skyndar tillbaka för att sno åt sig en kram innan han fortsätter igen. En golvlampa välter han på sin väg så att skärmen flyger iväg innan han lyckas ställa sig upp mot en av matsalsstolarna, överlycklig över sin bedrift. Som sagt, det går undan nu!
Nu sover det lilla yrvädret en stund. När han vaknar blir det lunch innan vi åker till Öjebyn för veckans höjdpunkt - babysim. Plask plask plask, blubb blubb.
Sömn och mat när man är 9 månader gammal
Det här med att vara förälder kan vara både lätt och svårt. Som det här med kvällsrutiner och att komma till ro. Sedan Nils kom till jorden har han alltid sovit bra, men vaknat en gång om natten för att amma. Det gör han fortfarande, 9 månader gammal. Jag har inte tyckt att det varit något problem eftersom vi båda kunnat somna om efter det att han ätit. Men för två-tre veckor sedan var det slut på friden. Dels började Nils ha väldigt svårt att komma till ro på kvällarna, trots att vi följde samma kvällsrutiner, och när han vaknade på nätterna somnade han inte längre om. Istället ville han klättre, gnälla, sitta, klappa händerna, mysa, peta på mamma och pappa i typ en timme. Det drev mig till vansinne, om jag ska vara riktigt ärlig. Jag kände på en gång att jag inte skulle orka, och började spekulera i vad som orsakat att Nils nu sov så oroligt. Jag kom fram till flera olika svar på den frågan:
1. Tandsprickning
2. Hungrig
3. Det har blivit ljusare ute
4. Han vill öva på det han just lärt sig: klättra/krypa/sitta/stå
Jag läste om barn och sömn 6-9 månader på babycenter.se, där de skrev att
5. Bebisar som aldrig tidigare haft sömnproblem kan plötsligt börja vakna på natten i samband med separationsångest, vilket kan föra med sig att bebisen blir orolig att du försvunnit om den vaknar till.
Jag visste inte riktigt i vilken ände jag skulle börja, kände bara att jag ville få lämna bort honom en natt eller två och själv få sova. Eller gå och lägga mig tillsammans med honom på kvällen för att han inte skulle behöva ha separationsångest. Fast det kanske förstör de rutiner som vi arbetat så hårt med att hålla fast vid? Jag tänkte till och med att jag kanske skulle sluta amma helt för att på så sätt tvinga Nils till att äta mat/välling och då kanske kunna sova bättre på nätterna, ta ett par riktigt jävliga dagar. Jag lånade amningspumpen av syrran.
Jag vet ärligt talat inte riktigt vad som hände. I söndags åt Nils, som jag skrev, palt till middag. Under måndagen åt han också någon bit palt och en bit riskaka till mellanmål. På måndagskvällen bestämde vi oss åter igen för att testa med välling, och Marcus tog därför Nils och gick upp med vällingflaskan när det var dags för kvällsmål. Nils lekte till en början mest med flaskan, men när han insåg att det var hans kvällsmat som var där i så skrek han rätt ut! Han var grymt arg, men Marcus gav sig inte och Nils åt lite välling mellan tårar och skrik. Tillsist somnade han. Jag tänkte att nu lär han väl vakna om en timme eller två och vilja ha bröstet i alla fall - vem blir mätt på typ 0,5 dl välling? Sex timmar senare vaknade Nils och smågnällde. Jag gav honom nappen och... han somnade om! Och sov ytterligare fyra timmar! Klockan åtta fick han amma till frukost, och han åt med god aptit kan tilläggas!
Igår åt Nils pasta och köttbullar till lunch, ammade mellanmålet, åt lax och potatis till middag, ammade kvällsmålet, kom snabbt till ro vid läggdags och sov drygt tio timmar i sin egen säng utan att vakna! Nu håller jag tummarna för att detta håller i sig. Målet är att Nils ska äta lunch, mellanmål och middag med oss. Morgon- och kvällsamningen vill jag fortsätta med så länge som det känns okej för både mig och Nils. Ursäkta långt inlägg, men det var skönt att skriva av sig.
Smakportioner del fyra: palt
Helgen har passerat, en helg fylld av finbesök och åtskilliga koppar kaffe. Min kära sambo fyllde nämligen år, och det passade vi såklart på att fira! Redan under lördagen påbörjade vi firandet, trots att han egentligen inte fyllde förrän i söndags. Smörgåstårta, mini-gräddtårtor och annat gott bjöds det på. Jag åt lite smörgåstårta, men lyckades faktiskt hålla mig borta både från gräddtårtor, chokladbollar och katjas kokoskaka. Jag är väldigt stolt över denna bedrift, kan tilläggas. I söndags ställde jag till med paltkalas. Det kändes som att jag stod i köket hela dagen, med någon liten paus för amning och sövning av Nils. Men palten blev godkänd, och det är här vi kommer till smakportioner del fyra! Nils smackade nämligen glatt i sig utav palten, till min stora förvåning. Så få se nu då.. palt och smörgåsar, det är vad som verkar duga åt denne hopplöst petige lille man. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, mer än att detta inte var riktigt vad jag hade tänkt mig när jag startade med smakportioner. Jag försöker trösta mig med att min farfar smulade i mig en ostbåge när jag var ynka tre månader gammal, och att det ändå tycks ha gått hyffsat okej för mig här i livet?
Upp som en sol, ner som en pannkaka!
Det gäller att hänga med när sonen väl vaknar, för då går det undan i svängarna minsann! Man kan då inte tro att han är särskilt förkyld. Men det är liksom upp som en sol och ner som en pannkaka - öppnar ögonen, som ett skott iväg, busar, springer omkring och kryper och sen kommer tårarna.. och så är det dags att sova igen.
Diskmaskinen! Jag vill hjälpa till! Jag älskar diskmaskinen!
Har inte längre ro att ligga i vaggan, men gillar att sitta i den och gunga litegrann! Skräckblandad förtjusning!
Och så kryper vi litegrann såklart! Nils älskar stolsben, lampfötter och eluttag! Men när man är sjuk och trött så blir det lätt lite tråkigt..
Då var det dags att ladda batterierna igen!
Sjuklingen
Tur att min mamma kom förbi idag, för hips vips fick jag ändå lust med lite frisk luft och vi promenerade nästan 1,5 timme!
Nils blir som förbytt när han blir förkyld, gnällig och skrikig och ledsen. Fast det är klart, så beter vi oss väl allihop mer eller mindre när vi är förkylda? Men det känns i mammahjärtat när han vrålar rakt ut så fort han vaknar och är alldeles otröstlig, det kan jag lova!
NEEEEEEJ!
Jag kan inte tro att det är sant! Nu var det alltså dags igen... Nils hostar och snorar! Och Marcus hostar, fryser och har huvudvärk. Jag har klarat mig än så länge, peppar peppar ta i trä! Fy så less jag blir! Tur vi är väl förberedda sen förra vändan!
Badelibad med lilla pappsen!
Idag har vi varit på långpromenad med syrran i det fina vädret, gick supertungt hela vägen hem till syrran men när jag väl hade en kompanjon att surra bort promenaden med så gick resten lätt som en plätt. Efter det har det här varit en sådan där dag när man gör bort saker som man tidigare skjutit upp, som att kasta skräp och handla, och ringa viktiga samtal. Inte så kul med andra ord. Men vi testade något nytt till middag, Cannelloni efter recept ur Mer Smak, och även om jag inte tyckte att det var så gott (medan Marcus tyckte vi kunde göra det till ny "nationalrätt" här hemma) så är det ju alltid kul att testa något nytt istället för att bara köra på med det gamla vanliga i middagsväg!
Efter middagen bestämde sig Marcus för att det var dags att bada Nils, spolade upp vatten i diskhon medan jag hämtade kameran för att föreviga det hela. Jag tror inte att Marcus riktigt hade förväntat sig att äventyret skulle bli fullt så blött, så efter ett tag ropade han förskräckt "Nu räcker det, Lillemor, ta upp Nils, det blir ju vattenskada!" Hahaha.
Gipsavgjutningar
Här hemma förevigar vi 8-månadersdagen med att göra gipsavgjutningar på hand och fot. Vi har aldrig gjort det innan, så det är lite svårt och spännande! Tror dock inte det blir sista gången, så jag ser det här som en test än så länge! Funderar på att göra ett stjärtavtryck av lillstjärten också, men då behöver jag nog både mer deg och en större ram! Nils kusin har sin bebisrumpa förevigad och jag tyckte det var en kul grej, så får se om vi ger oss på något sådant någon annan dag!
Snart ska jag börja med middagen också, för snart kommer sambon hem och då ska vi fira alla hjärtans-dag!
Nils 8 månader - en liten stor kille
8 månader, jag kan inte tro att det är sant! Tiden har verkligen gått fort från juni och till och med nu! Swisch swisch swisch! Och Nils växer i rasande fart, medan jag står förskräckt bredvid och försöker hinna med i utveckligen! Det går inte, ska jag be om att få tala om! Förra helgen kom jag till en punkt där jag kände att jag inte längre kunde trycka i Nils i strl 74, klämma in honom i babyskyddet eller vika benen på honom för att han skulle få plats i vagnens liggdel. Så vi packade fram strl 80, sittdelen till vagnen och bilbarnstolen, och vips var Nils liksom ingen liten bebis längre! Och för er andra förstår jag att det verkar rimligt, men för mig känns det helt OVERKLIGT att min lille Nils skulle kunna använda de här grejerna!
Idag var det dags för vägning och mätning på BVC. Nils väger 9200 gram, är 72 cm lång och har ett huvudomfång på 45,5 cm. Med andra ord så har det stått ganska still. Helt naturligt, och beror nog på förkylningen och det faktum att han börjat krypa omkring. Han har ju legat lite högt sen tidigare, så det finns absolut ingenting att oroa sig för. Nu ligger lillkillen och sover i ute i vagnen, och jag väntar besök från syrran - lovely!
Annars då? Nils är en glad kille, som busar och klappar och skrattar och pratar för fullt! Han sitter själv, tar sig från sittande till liggande på mage och har börjat dra sig fram med sina sugproppar till händer. Han blir glad av att träffa både sådana han känner och sådana som han inte träffat förut, men tycker såklart bäst om mamma och pappa! Han kramas och pussas med de närmsta, och bits så mkt han kan med sina sex vassa gaddar (aj, man får inte bitas!) Han tycker inte om när man drar tröjor/mössor/bodys över hans huvud, och skriker som en stucken gris vid varje tillfälle men vaccinationssprutan bekommer honom däremot inte! Han somnar oftast på en gång när vi lägger honom på kvällen vid 21 och sover till åtminstone kl 10 om han får, med en liten tissetår vid 5-tiden. Sen sover han middag också, oftast två gånger, vid 12 och vid 17 (allt mellan en halvtimme och 1,5 timme. Han äter hittills det mesta och har inte visat några allergiska reaktioner what so ever, men tycker bäst om den mat som inte är hans (alltså det som andra har på sin tallrik) och om mammas mjölk såklart!
Smakportioner del tre
Jag har hela tiden inbillat mig att vår son skulle kasta i sig mat, smacka högt och gapa stort åt vad man än petade i honom. Men icke! Jag har varit upp över öronen frustrerad över allt puréande, mosande, geggande med smör och mjölk till ingen nytta! Vad jag än erbjudit så har Nils sett ut som om jag gett honom råttgift, och kort efter att den lilla smakportionen har tagit sig in bakom hans läppar har den kommit samma väg ut igen! Så efter allt krångel blev jag less och googlade saken, och fick läsa om en metod där som kallas något.. blw tror jag? Hur som helst så går det ut på att man erbjuder barnet plockmat som den själv plockar i sig i den takt som den själv väljer. Perfekt tänkte jag, eftersom vår son gärna vill göra själv och blir irriterad när hans mor eller far snällt ska hjälpa till.
Innan Nils blev förkyld testade vi detta med plockmat, och märkte redan då att det gick bättre än om vi satt och trugade med puréerna. Han kunde tugga i sig lite broccoli, fiskpinne utan panering, kokade morötter i stavar osv. Och vi kunde äta tillsammans allihop! Vi testade också att ge lillkillen välling till kvällen som komplement till amningen, och tänkte att det kanske kunde vara en väg in till att äta lite annat. Han smuttade lite skeptiskt, kunde ibland få ner lite, men lekte mest med pipen på flaskan. Hur som helst så kändes det hela, trots alla goda intentioner och tankar och idéer, lite dödfött. Jag tänkte i mitt stilla sinne att den här lilla krabaten kommer ALDRIG att kunna äta en hel portion mat utan tillägg av amning efteråt.
Och så blev han förkyld! Och då kände jag att nej, nu får det vara nog! Han får väl helamma ett tag till då, åtminstone medan han är förkyld. Så visste jag att han fick i sig något i alla fall.
Nu är ju grabben frisk, äntligen! Och vi har så smått delat med oss av det vi haft på tallriken och som kan vara okej för en liten babymage - en bit rån, majskrokar, lite lax eller potatis eller tugga från mamma eller pappas macka. Och detta mina vänner, detta är vad som verkar fungera! Om mamma äter samma och tycker att det är gott, då ser jag bara lite skeptisk ut i början men sen känner jag efter igen och upptäcker att hm, det här var ju smaskigt! (Jag tror att det är något sådant han har för sig i alla fall...) Kan hända får han i sig ngt saltkorn extra, men han äter! Och han använder tänderna och biter loss bitar och han tycker att det är kul och böjer sig fram och gapar! Vi är låååångt ifrån ett helt mål mat, men å andra sidan så har vi ju ingen brådska direkt. För mig känns det just nu viktigast att måltiden är en social och trevlig stund, att han får utforska i sin egen takt och att jag slipper bli nergeggad, nerspydd och sur vid varenda måltid. Glad och nöjd Nils = glad och nöjd mamma!
Simma simma simma och blubb blubb blubb
Ja, måndagar betyder ju babysim för den här familjen. Vi har ju missat två simtillfällen på grund av att Nils vart förkyld, så vi hade verkligen fått längta - jag älskar den där 34-gradiga bassängen! Och det gick bra, trots missade tillfällen, och Nils verkar fortfarande tycka det där med att vara i vattnet med mamma och pappa är kuligt. Nästa gång ska de få testa dyka, sa simfröken. Jag är inte så himla skicklig i vändningarna och guppningarna i vattnet, så Nils har fått både en och två kallsupar under de pass vi varit där. Idag rapade han till och med efter badet av allt kallsupande - pinsamt! Så jag gissar att för Nils kommer det där med dyket att bli precis som vilket annat simpass som helst med den här klantiga mamman! Blött, med andra ord!
Hem och äta lite middag, innan jag kikade förbi pappas grav och surrade lite. Han kan ju inte direkt svara, men det hindrar ju inte mig från att surra på! Tänk så konstigt att det har hunnit gå åtta hela år, och tänk så mycket som har hänt oss andra de här åren medan han missat hela kalaset! Det är mycket som jag önskar att jag fått fråga honom, mycket som jag undrat över under de här åtta åren och som jag aldrig kommer att få svar på. Ja, det är väl det som är konstigt med döden. Att det liksom inte blir något mer, allt finns kvar men mer kan det liksom inte bli.
Sen kom Nina och Anders hit, och vi invigde vårt nygamla fiaspel med knuff. Nina knuffades mest, tror jag. Marcus vann, och jag skyndade mig in som tvåa - sex, sex, sex, sex och ett, kaboom! Nu ska jag sticka lite på en liten strumpa innan det är dags för sängen. Sleep tight.
Ett krypande litet kryp, typ spindelmannen eller nått!
Idag blev Nils less på att vänta på att hans mamma skulle komma och plocka upp honom och förflytta honom. Han tog saken i egna händer, la sig på mage, använde händerna som sugproppar och drog sig med benen halvt uppdragna fram till leksakslådan. Glatt påhejad av sin mamma fortsatte han sedan med detta krypande/hasande/krälande! Sen gick vi hem till svärmor och visade upp det nya tricket, och åt palt till middag, och pappa fick också se Nils nya trick, innan vi åkte hem till syrran för att fira henne på födelsedagsdagen och visa tricket. Ja, och så har vi det på film förstås! Så nu vet ni alla, att här sitter vi inte still något mer! Snart kommer vi och drar och river ner era saker!
Godmorgon världen!
Nils sov 21-09 i sin egen säng utan att amma! Klockan 09 hörde vi hur han krafsade och klappade i sängen. Marcus hämtade honom, han ammade och fick medicin och sen kröp han ihop i min famn och somnade om. Vi bestämde oss för att äta frukost i sängen, som sambon såklart fixade, och vika ihop vårt gigantiska tvättberg! När det var gjort dammtorkade vi och dammsög(!) utan att Nils vaknade! Klockan 12 väckte vi en glad och yrvaken liten gosse! Nu ska vi klä på oss och gå ut i den friska luften, för Nils mår mycket bättre!
Supermannen
Igår var Nils farmor till stan, och kom hem med lite presenter till Nils! Bland annat en supermanbody! Den har cape och allt! Det roliga med denna supermanoutfit är att det finns en historia från när min sambo var liten som jag älskar att höra, och som handlar om just superman! När lille Marcus var ungefär 5 år så älskade han superman, så hans kära mor köpte tyg och satte sig att sy honom en superman-dräkt med cape och allt! Så kom dagen när lille Marcus äntligen skulle få prova sin dräkt, glad i hågen tog han på sig dräkten och från fönstret kunde svärmor se hur han sträckte ut armen och hoppade omkring ute på gården (han skulle alltså flyga som superman!), men blev mer och mer förtvivlad för varje hopp! Plötsligt står han i dörren, besviken och förargad, "Mamma, du har köpt fel tig! Det går ju inte att fliga!!!" Gud vad jag tycker att den historien är bedårande! Och nu har alltså lilleman våran fått en egen supermandräkt, får bara hoppas att det är rätt tyg så killen får lära sig flyga!
Mammas lilla sjukling
Idag hos doktorn konstaterades att hostan vandrat ner till bronkerna, men inte nått lungorna än. Lillkillen vaknade 5.30 i morse och skrek i princip konstant fram till 8.30 när vi kom till vårdcentralen (han brukar ju i vanliga fall somna om och sova till typ 10-11 efter ett litet morgonmål där vid 5-6), där fick han kortisontabletter och sen fick han inhalera. Efteråt andades han betydligt mycket lättare, och idag har han tagit igen den sömn han missade i morse. Så nu ska här inhaleras morgon och kväll, tas kortisontabletter och slemlösande. Så får vi hålla tummarna för att min lilla sjukling får krya på sig och bli frisk igen!
