Löpning
Ja, jag hade ju tänkt att jag skulle börja springa lite. Löpa. Ibland. Typ någon gång i veckan i alla fall. Men det har ju naturligtvis inte blivit. Förrän ikväll. För övrigt är det så att så fort jag nämner ordet löpning, eller pratar om att löpa, då fnissar sambon som om han vore i tidiga tonåren - det är tydligen "ingen som använder det ordet längre" och "det är ju bara hundar som löper". Och jag som är tjurig av mig, jag löper löper löper! Såklart!
Nåväl, ikväll var det alltså löpning på schemat. När jag kommit hem från en riktigt trevlig tjejmiddag och lagt Nils, och sambon äntligen steg innanför dörren var jag redo att ge mig ut! När man löper så är det viktigt vad man har på fötterna, det vet jag. Så jag tänkte att jag kunde unna mig ett par fina löparskor, nu när jag skulle börja löpa. Så fick jag en snilleblixt och kikade i förrådet och jajamän! där låg ett par i princip splonkarns nya (kanske använt max 3 ggr) löparskor! Vilken himla tur! Om jag inte minns fel så unnade jag mig dem sist jag var såhär duktig och skulle börja löpa! Hehe, dåliga odds kanske? Men härligt med nya fräscha (gratis!) löparskor nu när min löparkarriär äntligen ska sätta fart på riktigt!
Kopplade hunden i selen. I selen får han äntligen dra och jag tänkte att det kunde vara skönt med lite draghjälp såhär de första gångerna när man är ute och provlöper. Kanske blir det lite lättare så att man orkar hålla ut de här första överjävliga gångerna. När jag promenerat upp lite fart (och tagit mig in i skogen där ingen ser mig) så började jag alltså springa. Lite till och från. Svårt att jogga medan hunden sliter i en, så det blev mer löpning i intervaller ikväll. Det var tungt, det var jävligt, det var svårt att andas, ont i högra delen av bröstkorgen och axeln, lite överallt faktiskt (ja, ett tag tänkte jag att nog vore det väl typiskt om jag skulle gå och dö nu när jag ÄNTLIGEN BÖRJAT LÖPA) Och när jag började varva ner för att gå hemåt började det regna. Såklart. Väl hemma igen öste regnet ner.
En trött hund och en trött matte, men vi överlevde och det firade vi med kaffe och mys på bron medan regnet smattrade mot asfalten. Jag älskar när regnet öser ner, liksom förlamar omgivningen i en riktig kalldusch som ingen riktigt rår på. Allt liksom stannar upp ett par minuter. Det låter så härligt, och luktar så gott. Och så kan man andas lite lättare när det passerar bort.
Det var den löparturen. Men nästa gång tror jag att Felix får en egen promenad. Jag löper kanske bäst om jag får löpa själv? Felix är ju faktiskt en hanhund, och de ska ju faktiskt inte löpa.
Avundsfrisk
Som ni kanske vet så älskar jag att leka med språket, tycker om både att leka språkpolis (när det passar mig!) och att leka med ord så att andra känner att de måste vara språkpolis över mig (såååå irriterande!) Ett ord som används flitigt och som jag ibland tycker låter alldeles alldeles för... sjukt? mörkt? hårt? är ordet avundsjuk (sjuk av avund). Ja, ni vet ju att man till och med kan bli grön av avund! Låter ju hur otäckt som helst! Och ibland så blir man ju riktigt sådär sjuk av avund (alltså avundsjuk!), man skulle kunna gå över eld och vatten för att få sin vilja fram! Men ibland alltså, ibland tycker jag att jag liksom inte alls är sådär sjuk av avund utan snarare bara avund eller möjligtvis lite frisk av avund (för avund i sig är väl inte sjukligt?) och då tycker jag nog allt att det skulle finnas ett uttryck för detta, när man känner att Gud så roligt för den och den att det är på det viset, så skulle jag också vilja ha det! (Fast ändå inte!) Någon gång någonstans så snappade jag upp ett ord, avundsfrisk, som skulle kunna benämna detta uttryck.
Som till exempel om någon berättar för mig att denne har träffat en ny partner och är sådär pirrigt kär och osäker och glad och allt på samma gång. Då kan jag känna att Gud så roligt att vara sådär himla himla pirrigt kär och osäker och janivet, så skulle jag också vilja vara någon gång igen! Samtidigt skulle jag inte drömma om att byta det där pirrigt osäkra som denne person har mot det trygga, kärleksfulla och stabila förhållande som jag och Marcus har. Då tycker jag liksom inte riktigt att jag är sjuk av avund, utan snarare helt frisk av avund. Det är ju hur hälsosamt som helst att kunna glädjas åt andras lycka och att kunna sätta sig in i hur underbart det är att vara dem, utan att egentligen vilja vara dem!
Och idag är jag sådär härligt avundsfrisk på Marcus (och resten av grabbarna) som lagar mat ihop, dricker en kall öl, snackar grabbsnack, bastar och bara har det gött i trevligt sällskap! Gud så roligt och mysigt och härligt att få hänga med grabbarna och dricka en bira och bara va, det skulle jag också vilja! Kanske är jag lite avundsjuk, men mest känner jag att jag nog är frisk av avund ändå! Här hemma planerar jag och Nils en hemmakväll med matlagning, kanske ett brödbak, pyssel med fotografier, en schysst rulle och sen får vi sängen för oss själva (åtminstone till en början!), och det vill jag ju inte heller missa! Fast det är klart, vi får väl se hur avundsfrisk jag känner mig om Nils bestämmer sig för att rucka på mina planer... då kan det nog hända att jag ändrar mig och blir avundsjuk i alla fall!
Hur som helst... gör som jag och använd ett litet mer nyanserat ord i sammanhanget, så kanske avundsfrisk finns med på nästa nyordslista!
Hen
En sockerbagare hen bor i staden, hen bakar kakor mest hela dagen, hen bakar stora, hen bakar småååå, hen bakar några med socker på!
Det har under en tid förts vilda diskussioner om begreppet hen, och dess lämplighet. Till största delen har diskussionerna handlat om det lämpliga i att göra små barn "könlösa" genom att använda hen istället för "hon"/"han". Vissa har då hävdat att det inte ska användas istället för "hon"/"han" utan istället för "den". Vad gäller jämställdhet och ordet hen så har jag inte så mycket att tillägga, men jag tror faktiskt inte att barnen blir könlösa av att kallas hen eller den eller det (tror helt enkelt inte att det hänger ihop riktigt så) och jag tycker att de som har ett behov av att använda hen ska få använda det så som de vill. Däremot tycker jag att det är synd att jämställdhetsdebatten ska handla om något så fånigt och banalt som ett litet ord!
Språkmässigt intresserar mig "hen" desto mer, faktiskt. Jag utgår från att ordet kommer från finskans "hän" som alltså används istället för "hon"/"han", vilket i så fall gör det svenska ordet "hen" till ett låneord från finskan. Jag gillar finska, så det är fine för mig! Dessutom tycker jag att det är sååååå kul med nya ord (lånade, påhittade, sammanlänkade - you name it) och uppmuntrar gärna elever att leka med språket (det är ju på så sätt vi hittar vår identitet i språket och gör språket till vårt). Nu råkar det ju vara så att där jag lever är vi fortfarande (vilket himla tur vi har) influerade av dialekten pitemålet/pitbondskan (även om den i de yngre generationerna används mindre och mindre), och i denna dialekt har vi redan ett "hänn/hänna" som då betyder "det där". Pitbondskans "hänn" betonas dessutom nedlåtande (alla pitbondsketalande kan nu prova säga "Vo jär hänn?" med positiv betoning - det går, men det låter konstigt, aight?) "Hänn" är dessutom ett av de få ord/begrepp som fortfarande används av de yngre generationerna. Låt mig med några enkla fraser påskina problematiken som uppstår när svenskans "hen" möter pitbondskans "hänn".
Vad heter hen/hänn? borde alltså betyda Vad heter han/hon? men betyder när du pratar med en pitbondsketalande person Vad heter det där? (snacka om könlöst) eller Vad har hen/hänn gjort på fritids idag? blir i det här fallet Vad har det där gjort på fritids idag? eller Hur mår hen/hänn? som blir Hur mår det där?
Så när ni försöker introducera "hen" i mina trakter, make it smoooooth, för vi tycker det låter lite konstigt när "hänn" inte längre betyder "hänn" utan "den" (ett ord som så vitt jag vet saknas i pitbondskan?)
Promenad, dopfest och soffmys framför Solsidan är dagens planer ♥
Begagnade barnböcker
Publicerat 2012-09-13 21:33:00 i
Shopping
Jag gillar verkligen böcker, och kanske i synnerhet barnböcker. På sistone har jag inhandlat en hel del, mestadels begagnat eftersom det finns så himla mycket begagnade barnböcker till en billig billig peng! Ofta kostar en bok bara 5 kr! Igår var jag förbi på reprisen i Öjebyn, Röda korset i Piteå och Återvinningen i Älvsbyn, och hittade både böcker och annat.
Ställde upp en del av våra fynd på Nils mystäcke och det var spännande!
Boken om Grodan Gustav har fingerdocksögon! Man sätter in fingrarna i två hål på baksidan medan man läser boken, och styr Grodan Gustavs ögon i jakt på mat. Helt klart en favorit! Nils har pratat med de där ögonen medan mamma har läst!
Nils "läser" i sin nytvättade stora tygbok. Läser, ler och puttar omkull den!
