Förlossningsberättelsen
Torsdag 14 juni 2012:
Vaknade på morgonen med värkar. Ringde förlossningen, och vi bestämde att vi skulle avvakta. Marcus stannade hemma från jobbet.
Värkarna var inte jobbiga, så vi åkte ut och hälsade på lite för att fördriva tiden. Värkarna kom mer och mer sällan för att på eftermiddagen komma tätare igen. Ringde förlossningen på eftermiddagen, och eftersom jag nu gått hemma och väntat och var minst sagt rastlös så ljög jag (ja fy på mig, jag vet!) och sa att vi hade minskade fosterrörelser. Så fick vi komma in och ligga i CTG-kurva en timme. Jag trodde något var fel på den, för tre gånger under den timmen som jag låg där dippade hjärtslagen från 160 och ner i ca 65-70.
Det gjordes ett ultraljud, men ST-läkaren hade svårt att få till måtten och tillkallade överläkaren. Då började jag ana oråd och kände att det de sa inte var hela sanningen. Tillsammans kom läkarna fram till att de tyckte att barnet såg litet ut (kanske bara 2500 gram) och att det fanns väldigt lite fostervatten kvar. Det bestämdes att vi skulle sättas igång. Klockan 19.45 satt jag i väntrummet och skickade iväg ett sms till de närmsta för att meddela att vi skulle läggas in, och att nu var det äntligen dags! Samtidigt såg jag läkarna stå i korridoren och konferera, och det tyckte jag inte alls kändes bra.
På förlossningsrummet fick jag byta om och träffa barnmorskan. Hon var lugn, varm och informativ. Jag kände mig lugn och trygg med henne. Medan barnmorskan gick igenom hur ingångsättningen skulle gå tillväga kom läkaren inspringandes med andan i halsen för att meddela att det inte skulle bli någon igångsättning, och att man istället beslutat att göra kejsarsnitt! Då brast det för mig och all den oro som jag hunnit bygga upp tog överhand. Tårarna sprutade, och ärligt talat var jag i sådan chock att jag inte minns allt riktigt klart. Inom ett par minuter hade man satt kateter, Marcus hade gått för att byta om och jag rullades iväg till operationssalen.
Jag bedövades från bröstkorgen och ned, och ett skynke sattes upp. Marcus hade jag vid huvudet på min vänstra sida och en barnmorska med syrgasen vid min högra axel. Jag hade inte ont (inte det minsta!) men kunde känna att de skar i mig. Sen säger de att nu kommer de att pressa ut bebisen. Jag känner ett tungt tryck under bröstkorgen och 20.59 hör vi vår son skrika för första gången! Vilken otrolig känsla! Äntligen äntligen är han här, och han lever och kan skrika!
En liten liten Nils ♥
Nils och pappa
Jag är fortfarande så otroligt glad och tacksam för att allt gick bra, att vi födde en frisk liten kille till denna värld! Jag tycker inte att man ska ljuga, men i det här fallet är jag fantastiskt glad för att jag faktiskt gjorde det! Fostervattnet var i princip helt slut, han var alldeles inkletad i mekonium och hans låga födelsevikt (2835 gram) trodde man berodde på att moderkakan inte närt honom den sista veckan. Samtidigt som jag känner mig enormt lyckligt lottad över att Nils är här, så finns det också en besvikelse över att jag inte fick möjlighet att genomföra förlossningen på det sätt som jag tänkt. Någon använde begreppet ”snuvad” i sammanhanget, och det är väl någonting sådant som jag känner.
Pimp my ride!
Här hemma har vi genomfört projekt pimp my ride med Nils gåstol. Det hela började med att Nils nu börjat kunna förflytta sig med sin gåstol, och då tyckte vi det var onödigt att den skulle förstöra möblerna mer än nödvändigt.
Jag tycker att Nils ser ganska nöjd ut i sin "Fluffomobil" som Marcus döpte den till efter att jag konstaterat att det såg ut som om Nils gick på moln.
Jag håller på att fila på en förlossningsberättelse såhär 5 månader efter förlossningen, och tänkte publicera den här så snart jag är klar. Anledningen till att det tagit så lång tid för mig att skriva den beror mycket på att jag fortfarande bearbetar händelseförloppet under förlossningen, som för mig blev ganska kaosartat och dramatiskt. Men nu är förlossningsberättelsen som sagt var snart klar, och då får ni läsa den här!
BVC
Idag har Nils varit på kontroll hos BVC. Vaccinationen bestämde vi oss för att avvakta med eftersom han fortfarande är lite rosslig av sin förkylning. Vikten och längden kunde vi i alla fall kolla, och wow vad han har vuxit! 68,5 cm och 8240 gram! Eftersom den här skrutten inte fått något annat än bröstmjölk än så känns det skönt att veta att han växer som han ska!
Efter en snabb lunch promenerade vi tillbaka till vårdcentralen för att träffa andra mammor och deras barn på föräldrautbildningen. Idag handlade mötet om språk, något som jag tycker är fantastiskt kul! Känner personligen att jag är lite dålig på att sjunga och ramsa med mitt barn, men desto bättre på att kika i böcker tillsammans med honom. Innan Nils föddes hade jag planerat att teckna som stöd för talet, men det har jag inte heller gjort! Känns ibland som att det är lite av det som jag planerar och bestämmer som faktiskt blir av, men det är väl bara att vänja sig och inse att det blir bra ändå! (Fast nog hade det ju varit himla bra om det faktiskt blev som jag har bestämt, tänker jag!)
Semester i November
Vi har länge planerat för att åka ner och hälsa på släkt och vänner i södra Sverige. Den 9 november bar det äntligen av! Och vilken resa det blev! Efter en lååååång bilfärd hamnade vi i Göteborg hos Marcus storasyster. Shopping och bus med Nils kusin Emil stod på agendan, och sånt tar på krafterna! Första natten sov Nils 22-09 utan att vakna för att äta ens en gång!
Emil läser för Nils
Emil har klätt ut sig till spöke
Gäsp!
Vi flyttade hem till Marcus gamla kollega Magnus i Kungsbacka, njöt av lugnet på landet och reste in till Göteborg för att hälsa på Li och Johanna i deras superfina lägenhet och fika goda bakelser! Och så åt vi pasta på min favoritrestaurang!
Här ligger min favoritrestaurang, Pasta haus, där man kan äta riktigt riktigt god pasta!
Nils fick inte pasta, han fick en bit plast att gnaga på...
På besök hos Li och Johanna
Vi fortsatte neråt landet, spenderade ett par timmar på Ullared innan vi landade hemma hos Anne, Erik och lille Albin i Södra Sandbyn. Hann med att besöka både Lund och Malmö (där våra vänner Olle och Melissa bor!), samt att promenera i bokskogen! Nils fick sin tredje tand (även denna i underkäken) och antingen var det den eller hans förkylning eller bägge som gjorde honom betydligt mycket grinigare än vad han brukar vara...
Albin spelar innebandy
Albin och Nils
På besök hos Olle och Melissa
Marcus njuter av det kulturella utbudet i Malmö
Eric, Marcus, Olle och Nils
På promenad i bokskogen
I bokskogen bodde ett stort, vackert slott
Marcus och Erik roar sig i bokskogens lekpark, medan barnen snällt får se på
Marcus ♥
Nils ♥
Fina fina Albin med busögonen!
På kvällarna spelade vi Carcassonne med husfolket
Vände hemåt igen i fredags, sov en natt i Göteborg och kom hem igår på eftermiddagen. Det har varit en fantastiskt trevlig resa med många trevliga människor, god mat och fina upplevelser! Tusen tack till er som tagit emot vår lilla familj och förgyllt vår semester ♥
Home sweet home!
Efter 16 dagar på resande fot hamnade vi tillsist i hemmets lugna vrå igen! Inget är som hemma! Bjuder på en bild från den långa hemresan med löfte om en snar uppdatering med bilder från vår roadtrip ända ner till Skåne och tillbaka!
♥
Meatloaf och gino!
Köttfärslimpa som serverades med kokt potatis, kokta morötter, brunsås och lingonsylt till middag idag. Jag tog 0,75 dl ströbröd, hällde 1,5 dl mjölk över och lät det stå medan Marcus hackade en gul lök superfint. Blandade i ett ägg, den hackade löken, rikligt med allround- eller grillkrydda och 500 g köttfärs i det svällda ströbrödet. Rörde ihop allt till en smet (men passa så att köttfärsen inte blir trådig). Smörjde en ugnsform, formade en limpa av smeten och lade i ugnsformen. Klippte ett baconpaket på hälften, klädde limpan med bacon och hade limpan i ugnen ca 45-60 minuter i 175 grader.
Och gino på banan, jordgubbar och kiwi till efterrätt! Med en klick glass och en kopp kaffe är det här både enkelt och smarrigt! Skiva frukten, riv vit choklad över och skjuts in i ugnen, 250 grader i ca 10 minuter.
Min första strumpa
Min första strumpa är klar! Jag är så stolt över mig själv! Känns mysigt att sitta på kvällarna och sticka lite. Ska göra en kompis till den första strumpan, men just nu stickar jag på en tröja i två färger. Det går egentligen ganska bra, bara lite svårt att sticka avigsidan och byta färg på garnet samtidigt. Det flyter inte riktigt.. så det är sakta och säkert som gäller här!
Alla pappors dag
Idag är det 11/11 och farsdag, en dag som för mig varit en årlig påminnelse om att min pappa inte längre finns att fira. Och visst är det sorgligt att han inte är här för det är mycket i mitt liv som jag önskat dela med honom, men i år finns det en ny pappa värd att firas ♥
Knappt fem månader gammal, men jag vet ändå
Att det är fint att vakna bredvid dig
Att du är rolig att busa med
Att jag är trygg när du håller mig
Att jag blir glad när du kommer hem
Och att det är skönt att hålla din hand när jag ska sova
Snörvel
Här har vi en som har det lite jobbigt med andningen för tillfället, snorig och täppt. Ett par dagar nu har vi snutit och snorsugit grabben för att han ska kunna andas medan han äter! Och arg som ett bi blir han när vi är och bryr oss om hans snok! Verkar dock vara på bättringsvägen, så vi håller tummarna! Han är inte hes än i alla fall. Marcus däremot låter som om han varit djupt ner i whiskeyflaskan!
Sommardrink
Syrran tipsade mig för ett tag sen om hur jag enkelt kunde göra en god morgon- eller kvällsdrink, och nu har det blivit lite av en favorit här hemma när vi behöver lite vardagslyx!
Jag tar bara 2 dl frysta hallon och köttet från en mango, mixar det och häller sedan dit äppeljuice till dess att konsistensen är bra! Inget socker behövs, blir nog sött ändå! Häll drinken i ett snyggt glas och ha i ett sugrör så blir det lite extra festligt!
Till vildingarnas land
När jag var liten hade vi en bok hemma som hette Till vildingarnas land och som mamma ibland läste för oss. Så minns jag det i alla fall, men om det är sant det vet jag inte? Min mamma tycker att åskan är hemskt otäck och när vi var små och åskan gick sprang vi alltid tillsammans med henne i regnet ut till bilen där vi brukade sitta ihopkurade i baksätet och läsa saga tillsammans. Mamma hade hört att det var den säkraste platsen att befinna sig på när åskan gick, i en stillastående bil. Ja, så minns jag det i alla fall. Och kanske kanske hände det att vi en av de där gångerna satt där i bilen och hörde regnet smattra mot plåttaket medan mamma läste Till vildingarnas land för oss. Det minns jag inte riktigt, men jag hoppas det i alla fall. Något som jag däremot minns var att bilderna i boken fascinerade mig, att boken var både mystisk och läskig.
Igår kom Nisse och Jens och Åsa förbi på kvällskvisten och vi bestämde oss för att se en film. Jag ville se något bra, Nisse ville se något fnittrigt, Marcus ville se action medan Jens och Åsa okej:ade i princip allt. Det höll på att bli filmen 28 dagar senare, men se då sa jag blankt nej! Så hittade vi tillsist Till vildingarnas land i hyllan, och ingen av oss hade sett den så den fick det bli. Vilken mysig rulle! Inte så värst fnittrig, inte så mycket action direkt, inga tårar fällde vi heller... men jag hade liksom en mysig och skön känsla i kroppen efter filmen! Jag tycker att de lyckats bra med filmatiseringen! Kände mig lika fascinerad över hur vackert man tecknat den som jag en gång gjorde över bilderna i boken. En perfekt söndagsrulle!
Trerätters gomiddag!
Idag har jag och mina småsyskon med respektive lagat och ätit middag ihop, så nu sitter man här mätt och belåten!
Förrätt: Laxröra med räkor i tunnbrödskorg
Det här behöver du (4 personer):
4 mjuka tunnbröd
200 g skalade räkor
200 g gravad lax
2 hårdkokta ägg
1/2 dl färsk hackad dill
1 dl creme fraiche
2 msk majonnäs
Såhär gör du:
Tryck försiktigt ned tunnbröden i en kopp så att det formar en liten korg. Klipp bort överflödiga kanter. Sprödvärm i ugnen 5 min i 250 grader.
Hacka lax, dill & ägg och blanda ihop med räkor, creme fraiche och majonnäs. Fördela i tunnbrödskorgarna och garnera med räkor och dillkvist.
Huvudrätt: Smördegsinbakad fläskfilé, rostade rotfrukter och svampsås
Det här behöver du (4 personer):
500 g fläskfilé
1 färdigutkavlad smördegsplatta
1 burk cantadouost (vitlök och örter)
smör
salt
peppar
6 morötter
8 potatisar
1 squash
1 liten bit kålrot
2 röda paprikor
olivolja
salt
peppar
färska champinjoner
1 gul lök
5 dl vispgrädde
1/2 köttbuljongtärning
1/2 tsk soja
smör
salt
Såhär gör du:
Skala potatisen, kålroten och morötterna, dela dem i klyftor och koka dem 5 minuter. Kärna ut och dela paprikorna i klyftor. Skär squashen i skivor. Häll lite olivolja på botten i en långpanna, fördela rotsakerna över och salta och peppra efter smak. Rör om, rosta i ugnen ca 20 minuter i 200 grader.
Putsa filén ren från hinnor, skär sedan 2-3 cm tjocka skivor och stek dem i lite smör på var sida så att de får färg. Salta och peppra. Lägg ut halva smördegsplattan i en ugnsfast form. Fördela fläskfilébitarna på smördegen, klicka cantadouost på fläskfiléskivorna och täck med den andra halvan av smördegen så att inga lufthål finns. Pensla med ägg och grädda i ugnen ca 15-20 minuter i 200 grader.
Skiva champinjonerna i mindre bitar, hacka löken fint. Stek dem i lite smör så att de får färg. Häll på grädden och koka upp. Lägg i köttbuljongen, soja och salt efter behag och låt småputtra ca 5 minuter.
Efterrätt: Marängsviss
Det här behöver du (4 personer):
2 bananer
1 påse maräng
2 liter vaniljglass
3 dl vispgrädde
chokladsås
Såhär gör du:
Det här är en efterrätt som jag brukar låta var och en arrangera själv. Jag skivar bananerna, häller upp marängerna, vispar grädden och ställer fram allting så att var och en får ta det som de gillar. Själv gillar jag allt ihop, men har i ärlighetens namn aldrig riktigt förstått gräddens funktion i det hela.
Elsa tog en powernap under Nils älgfilt ♥
Erik och Kennet gjorde oss sällskap i en match av Absolut överens, och kvällens vinnare? Det var ju såklart jag och Emil, dreamteam! Tack för en trevlig kväll ♥
Muskus
Ute i den friska luften
Efter en härlig sovmorgon klädde vi på oss och packade ner Nils i vagnen. Jag gick en promenad, och Marcus fortsatte arbetet med att sätta panel på hundkojan. Väl hemma igen bytte jag en sovandes Nils i vagnen mot en ivrig och promenadsugen hund. Kopplade på pulkan och ett bilbatteri i selen som Felix fick dra efter sig, och det var nog så tungt med tanke på underlaget. Så både jag och Felix stretade och drog denna pulka genom modden till vi var alldeles slut. Bitvis sprang jag också för att det inte skulle bli så tungt för Felix att dra, och det var nog egentligen mer än vad jag orkar! Drack en kaffekopp hos svärfar, spelade en match skip-bo och fortsatte sedan utevistelsen med att plocka ned hängmattan, borra hål i cementmuren runt Felix hundgård och riva taket till vår nya "carport". Så nu är det inte mycket av gårdsfixet kvar innan vi är klara inför vintern, skönt! Härligt också att komma in och äta middag efter en hel dag ute i slasket!
Kan själv!
Nu har Nils fått en egen tandborste till sina två små tänder! Efter att mamma borstat får Nils borsta själv, och det går väl lite sisådär med hans koordination...
