Var rädd om din fyrfota vän, för en anka kan vara dess mamma
Nils har ju halvt som halvt vägrat ha napp, till och med på BB, men bär ju gärna omkring på annat smått och gott i munnen. Som en anka till exempel, det kan tydligen vara hur kul som helst!
Förkylning
Då var det dags igen då! I lördags var Nils lite småhostig, så vi tog det lugnt hemma hos svärföräldrarna. Det hjälpte dock inte, för igår när vi vaknade var han rejält förkyld och hängig. Han var vaken i 1,5 timmars pass åt gången och var då mest ledsen, för att sedan somna om. Oroligt sover han också, vrider och vänder på sig och gnyr och hostar. Idag har det varit något bättre, men det blev såklart inget babysim idag. Jag har stickat och Nils har lekt kortare stunder. Nu sover lillkillen för kvällen och jag sitter här med bultande huvudvärk. Två alvedon och ett stort glas vatten + tio timmars sömn har jag tänkt avsluta den här kvällen med, får väl hoppas att Nils får sova så att hans mamma också får det!
En liten spexare!
Nils har börjat med ett nytt litet trick. Han greppar något med händerna, för det till munnen, biter tag ordentligt med sina vassa små tänder och släpper händerna. Ibland ler han nöjt också när prylen dinglar från hans lilla mun. Och vi skrattar, jamen vi skrattat åt denna lilla spelevink!
Besök från Götelaborg!
Publicerat 2013-01-20 23:02:00 i
Allmänt
Jösses så snabbt helgen har gått! Vi som hade tänkt hinna renovera lite, bara ta det lugnt, hänga här hemma och inte göra så mycket! Men så blev det inte riktigt förstår ni! I fredags kom Marcus syster Maria och Nils kusin Emil upp från Göteborg för att hälsa på hemma hos svärmor och svärfar, så efter att jag och Nils tagit en skön promenad till syrran i Nygård och tillbaka så spenderade vi resten av eftermiddagen och kvällen hos grannen. Sen blev det lördag och finväder, så vi bestämde oss för att göra en utflykt till Kanis, åka lite pulka och grilla en korv. Nils var ganska trött och inte så imponerad av det där med pulkåkning utan tyckte det var mysigare att sitta och vila i farmors knä. Vi hade med oss Felix som fick prova dra Marcus i pulkan, och det tyckte både han och husse var skoj! Fast om Felix får välja så är det absolut roligaste av alla sysslor på vintern att borra ner sig i djupsnön med huvudet före och kräla omkring, så det passade han såklart också på att göra uppe i Kanis! Till middagen hade vi bjudit våra vänner Micke och Frida med barnen på middag, och som alltid då vi umgås med dem så var det väldigt trevligt och avslappnat och bra!
Idag har vi hängt hela långa dagen hemma hos svärmor och svärfar. Vi var bjudna på examenstårta eftersom Malin tagit sjuksköterskeexamen, och när vi väl tagit oss dit så var det ingen vits att gå hem igen tyckte vi! Spelat lite spel, druckit mängder med kaffe, busat med Emil och vinkat dem farväl då de åkte tillbaka till Göteborg. Ikväll åkte vi hem till mamma och Torbjörn, drack te och tog det lugnt en stund. Både Nils och Marcus har lagt sig för kvällen, och om en liten stund tänkte jag göra dem sällskap! Imorgon är det dags för babysim igen. Innan jag gör grabbarna sällskap tänkte jag bjuda på några bilder från vår dag i Kanis. Varsågoda!
En trött Nils som tyckte det där med pulkåkning var ganska överreklamerat
Nils och Emil tillsammans med sin farmor/mormor
Våran fina fina hund med sin favoritboll
Babysim
Nu hänger familjens badkläder på tork efter första gången på babysimmet. Vilken mysig stund det var. Sånger, mys och lite träning i den sköna varmvattenbassängen tillsammans med min fina lilla familj! Jag ser redan fram emot nästa gång! Och visst är badblöjan med de små ankorna söt? Jag föll pladask kan jag säga!
Nu ska jag lyssna en liten stund på ljudbok innan jag stänger ögonen för dagen. Imorgon väntar föräldrautbildning här på byn! Hoppas det blir lite varmare så vi slipper frysa ihjäl på väg dit bara! För just nu är det -22 här! Brr!
Sov, somna in, nu ska lilla Nils sova!
I natt vaknade Nils bara en gång (6.20), låg 15 minuter och filosoferade i sängen innan hann skrek till, fick mat och lades tillbaka i sin egen säng där han låg vaken 5 minuter innan han somnade om! Inga tårar eller skrik när han fick lov att ligga i sin säng, och det är nattens största vinst! Vad jag gjorde annorlunda: lindade in honom i en filt på kvällen som fick följa till och från hans säng (istället för att bädda om honom när han väl ligger i sängen). Alltså slapp han läggas ner i en kall säng, och det funkade i alla fall i natt. Nu väckning av sambo och son, och sen mot staaaaan!
Sena kvällar och långa sovmorgnar!
Här på Björkgatan hittar ni en trött mamma som försöker få bukt med familjens sena kvällar och långa sovmorgnar, förgäves tycks det! Efter jul och nyår då vi släppte lite på tiderna och lät Nils vara uppe så har det liksom haft lite svårt att räta till sig. I kombination med att det fortsätter att poppa ut tänder i munnen på vår lille son (hans sjätte kom igår!) tycks det bli allt svårare för honom att komma till ro både på kvällen och under natten då han vaknar, och jag blir frustrerad såklart. Men ikväll har Nils somnat utan tårar, och bara det känns som framsteg! De senaste fyra kvällarna och nätterna har han skrikit (som en stucken gris!) så fort jag lagt honom i hans säng och tills jag plockat upp honom i storsängen igen! Usch, det har verkligen varit tuffa dagar och nätter!
Dagen idag har annars varit en bra dag med läkarbesök och vägning och mätning på morgonen (allt ser bra ut!) Sen åkte vi hem till min mamma där vi strandade, blev bjuden på god middag och drack fem koppar te (minst!) Imorgon pratar vi om att åka in till Luleå, shoppa lite och äta god lunch någonstans! Men då gäller det ju att inte sova bort hela långa dagen!
Smakportioner del två
Idag trotsade jag och Nils kylan och gick till Evelina Larsson på nya Altuna, och brrrrr så kallt det var! Fika och surr, och Nils hittade äntligen något som han gillade i "matväg" - dagstidningen! I ett obevakat ögonblick bet han lös och svalde ner en ordentlig bit av pt-tidningen! Nåja, han verkar ha överlevt som tur är!
Smakportioner
Nils har så smått fått börja med smakportioner. Det har inte gått så bra, alls! Vi har provat och provat och provat den där potatispurén, men Nils har grimagerat som aldrig förr och jag har dessvärre skrattat åt hans ogillande miner. Så fort han råkat svälja något av den där potatispurén så har den kommit upp igen, med råge! Så idag bestämde vi oss för att testa något annat och den här gången var det morotspuré på menyn. Jag skulle ljuga om jag sa att det var en favorit, men efter ett par grimager tror jag att han råkade svälja lite av moroten och detta utan att kräkas upp den igen! Så det finns hopp om liv, trots allt.
Halvårsdagen
Idag för 6 månader sedan fick vi träffa Nils för första gången. Jag kan inte fatta att tiden gått så otroligt fort, det är ju helt galet! Förutom att de senaste 6 månaderna varit de absolut snabbaste i mitt liv, så har de också varit de mest innehållsrika! Jag trodde bebisar skulle vara bebisar lite längre och blev förvånad över hur tidigt jag började tycka att Nils var ett barn, en egen individ. Nils är en glad och social prick, oftast belåten med tillvaron. Han trivs bäst om han får vara i centrum för allas uppmärksamhet, och charmar både bekanta och icke bekanta med sitt leende och sina bruna ögon. Fyra tänder har hunnit poppa upp under de här månaderna och de använder han till att bita på allt han kommer åt, både leksaker, egna kroppsdelar och andras (mammas näsa är en favorit!) Ibland är Nils missnöjd och då är det för att han är hungrig, trött eller för att han så gärna skulle vilja sitta, krypa, stå eller gå (och inte kan det!) Han sover gott på nätterna, och ofta tar han sovmorgon så att hans mamma också får vila ut! Pratar gör han också, ibland är han lite väl glad i sin egen röst och pratar både högt och gällt. Nyfiken på allt som rör sig eller låter, och kan länga studera hunden Felix som verkar vara en konstig filur i Nils ögon. Med glimten i ögat så har Nils bjudit mig på många skratt under de här första 6 månaderna av sitt liv.
Jag är väldigt fascinerad av och stolt över den där varelsen som bodde inom mig och som nu leker upptäckare i stora vida världen. Tänk så fantastiskt, vilken resa jag får följa honom på! När jag sa att vi måste ha tårta tyckte Marcus att jag överdrev lite ("Ska vi börja fira halvårsdagar nu också?") men jag försäkrade honom om att det bara är den första halvårsdagen som ska firas. Än så länge har det inte blivit någon tårta gjord, vi får väl se om jag ids göra någon, men extra mycket kramar och gos så här på halvårsdagen det har vi minsann hunnit med!
Nils 3 dagar på BB
Nils 3 veckor i Storforsen
Nils 2 månader på husvagnssemester
Nils 3 månader med bus i blicken
Nils 3 månader morgonmys med mamma
Nils 3,5 månad gnager på sin bitleksak
Nils 4 månader höjer på ögonbrynet åt sina knasiga föräldrar
Nils 4,5 månad efter badet
Nils 5 månader på besök hos Li och Johanna i Göteborg
Nils 5,5 månader gillar när mamma och pappa har julpyntat
En dålig dag
Ikväll vill Nils inte sova. Jag vet inte riktigt vad det beror på, kanske ännu en tand eller lite förkylning eller eventuellt sviterna efter vaccinationen igår? Jag vet som sagt inte. Hur som helst så driver det mig till vansinne. Jag är helt enkelt inte riktigt van, för oftast är vår lille Nils glad och nöjd med tillvaron. När han väl skriker någon gång ibland blir jag alltid så uppe i varv att jag glömmer allt annat, därför finns det mest bara bilder på Nils som glad och nöjd. Men en gång i bilen när Nils var på dåligt humör och jag ända inte kunde göra något för att göra honom glad så passade jag på att fota honom. Så ikväll delar jag med mig av en onöjd (men ack så söt!) liten Nils.
En mysig stund på dagen
Jag och Nils läser om hunden Patrick innan det är dags för Nils att ta dagens andra powernap och för mig att hoppa i duschen!
Om att längta
Sen vi kom hem från semestern har Nils fått sova i sin egen säng på nätterna. Det blev helt enkelt lite trångt i "storsängen" när vi skulle dela alla tre. För det mesta går det riktigt bra måste jag säga. För Nils alltså! Han jollrar på en stund innan han somnar för kvällen, vaknar till en-två ggr och äter på natten men blir tillbakaburen till sin säng varje gång och somnar lugnt om. För mig är det värre! Jag kan verkligen sakna att ha hans andetag i örat och hans krafsande hand på ryggen.
Konstigt det där, att fast jag får hålla honom så mycket jag vill om dagarna så kan jag inte låta bli att längta efter att få hålla honom igen när han inte är i mina armar. Som nu, när jag passerade hans spjälsäng och såg honom sova lugnt och fridfullt där så kom den där längtan efter att ha honom i famnen krypandes.
Förlossningsberättelsen
Torsdag 14 juni 2012:
Vaknade på morgonen med värkar. Ringde förlossningen, och vi bestämde att vi skulle avvakta. Marcus stannade hemma från jobbet.
Värkarna var inte jobbiga, så vi åkte ut och hälsade på lite för att fördriva tiden. Värkarna kom mer och mer sällan för att på eftermiddagen komma tätare igen. Ringde förlossningen på eftermiddagen, och eftersom jag nu gått hemma och väntat och var minst sagt rastlös så ljög jag (ja fy på mig, jag vet!) och sa att vi hade minskade fosterrörelser. Så fick vi komma in och ligga i CTG-kurva en timme. Jag trodde något var fel på den, för tre gånger under den timmen som jag låg där dippade hjärtslagen från 160 och ner i ca 65-70.
Det gjordes ett ultraljud, men ST-läkaren hade svårt att få till måtten och tillkallade överläkaren. Då började jag ana oråd och kände att det de sa inte var hela sanningen. Tillsammans kom läkarna fram till att de tyckte att barnet såg litet ut (kanske bara 2500 gram) och att det fanns väldigt lite fostervatten kvar. Det bestämdes att vi skulle sättas igång. Klockan 19.45 satt jag i väntrummet och skickade iväg ett sms till de närmsta för att meddela att vi skulle läggas in, och att nu var det äntligen dags! Samtidigt såg jag läkarna stå i korridoren och konferera, och det tyckte jag inte alls kändes bra.
På förlossningsrummet fick jag byta om och träffa barnmorskan. Hon var lugn, varm och informativ. Jag kände mig lugn och trygg med henne. Medan barnmorskan gick igenom hur ingångsättningen skulle gå tillväga kom läkaren inspringandes med andan i halsen för att meddela att det inte skulle bli någon igångsättning, och att man istället beslutat att göra kejsarsnitt! Då brast det för mig och all den oro som jag hunnit bygga upp tog överhand. Tårarna sprutade, och ärligt talat var jag i sådan chock att jag inte minns allt riktigt klart. Inom ett par minuter hade man satt kateter, Marcus hade gått för att byta om och jag rullades iväg till operationssalen.
Jag bedövades från bröstkorgen och ned, och ett skynke sattes upp. Marcus hade jag vid huvudet på min vänstra sida och en barnmorska med syrgasen vid min högra axel. Jag hade inte ont (inte det minsta!) men kunde känna att de skar i mig. Sen säger de att nu kommer de att pressa ut bebisen. Jag känner ett tungt tryck under bröstkorgen och 20.59 hör vi vår son skrika för första gången! Vilken otrolig känsla! Äntligen äntligen är han här, och han lever och kan skrika!
En liten liten Nils ♥
Nils och pappa
Nils och mamma
Jag är fortfarande så otroligt glad och tacksam för att allt gick bra, att vi födde en frisk liten kille till denna värld! Jag tycker inte att man ska ljuga, men i det här fallet är jag fantastiskt glad för att jag faktiskt gjorde det! Fostervattnet var i princip helt slut, han var alldeles inkletad i mekonium och hans låga födelsevikt (2835 gram) trodde man berodde på att moderkakan inte närt honom den sista veckan. Samtidigt som jag känner mig enormt lyckligt lottad över att Nils är här, så finns det också en besvikelse över att jag inte fick möjlighet att genomföra förlossningen på det sätt som jag tänkt. Någon använde begreppet ”snuvad” i sammanhanget, och det är väl någonting sådant som jag känner.
BVC
Idag har Nils varit på kontroll hos BVC. Vaccinationen bestämde vi oss för att avvakta med eftersom han fortfarande är lite rosslig av sin förkylning. Vikten och längden kunde vi i alla fall kolla, och wow vad han har vuxit! 68,5 cm och 8240 gram! Eftersom den här skrutten inte fått något annat än bröstmjölk än så känns det skönt att veta att han växer som han ska!
Efter en snabb lunch promenerade vi tillbaka till vårdcentralen för att träffa andra mammor och deras barn på föräldrautbildningen. Idag handlade mötet om språk, något som jag tycker är fantastiskt kul! Känner personligen att jag är lite dålig på att sjunga och ramsa med mitt barn, men desto bättre på att kika i böcker tillsammans med honom. Innan Nils föddes hade jag planerat att teckna som stöd för talet, men det har jag inte heller gjort! Känns ibland som att det är lite av det som jag planerar och bestämmer som faktiskt blir av, men det är väl bara att vänja sig och inse att det blir bra ändå! (Fast nog hade det ju varit himla bra om det faktiskt blev som jag har bestämt, tänker jag!)
Snörvel
Här har vi en som har det lite jobbigt med andningen för tillfället, snorig och täppt. Ett par dagar nu har vi snutit och snorsugit grabben för att han ska kunna andas medan han äter! Och arg som ett bi blir han när vi är och bryr oss om hans snok! Verkar dock vara på bättringsvägen, så vi håller tummarna! Han är inte hes än i alla fall. Marcus däremot låter som om han varit djupt ner i whiskeyflaskan!
Kan själv!
Nu har Nils fått en egen tandborste till sina två små tänder! Efter att mamma borstat får Nils borsta själv, och det går väl lite sisådär med hans koordination...
In i kammarn efter hammarn, spika fast den lilla tån!
Ofta händer det att Nils ligger med fötterna rakt upp i luften och kikar på dem, ibland ligger han och håller fast dem eller så låter han fötterna leka med varandra och försöker få dem att "gå ihop". Igårkväll kom jag på honom när han låg och smakade på sin stortå, och blev alldeles full i skratt. När jag var liten sög jag nämligen på stortån, finns bilder på det till och med! Så vi får väl se, kanske blir det inget napp- eller tumbarn utan ett tåbarn!
Amning och tänder - en dålig kombo?
Innan förlossningen hade jag hunnit bestämma mig för att jag ville amma och att jag ville amma länge. Därför blev jag jätteglad över att amningen fungerade så bra redan från start, och Nils fick mycket beröm på BB för att han hade ett bra tag runt bröstvårtan. Visst gjorde det ont i början, men jag bet ihop (bokstavligt talat ibland!) och fortsatte amma eftersom det sas vara det bästa botemedlet mot ömma bröstvårtor! Och efter ett par veckor hade det gått över, tack och lov. Sen har jag mestadels tyckt att det varit en fördel att amma eftersom det varit så enkelt, maten med mig och redo närhelst Nils varit hungrig. Visst har vi haft sämre amningsdagar, som när jag har försökt ge en ohungrig Nils, när Nils kommer på att han ska skratta mitt i amningen eller som när Nils började bry sig om att andra saker pågick runt omkring medan han åt. Men i det stora hela har jag trivts bra med att amma.
Nu har vi dock mött på nya obekvämligheter i samband med amning, eftersom Nils bestämt sig för att använda sina två sylvassa små tänder till att hugga mig med! Detta ska ju vara fysiskt omöjligt om barnet har rätt amningstag, vilket ju innebär att Nils inte alls har haft rätt tag som jag trott? Oftast biter han till just i början av amningen, innan han börjat äta ordentligt. Det gör helvetiskt ont! Så jag har provat skrika till för att han skulle bli lite skrämd, men det verkar inte ha avskräckt honom det minsta. Någon som har några tips? Någon som har varit med om något liknande? Jag vill ju hemskt gärna fortsätta amma, och gärna utan oro för att bli biten.
Nils redo för vilan med napp och nalle, mysunge!
Graviditets- och förlossningslista
När fick du reda på att du var gravid? 7 oktober
Var bebisen planerad? Ja! Man kan nog säga att det var en välplanerad och efterlängtad bebis :)
Mådde du illa mycket? Ja, till och från.
Hur blev ditt hår? Tjockare och finare!
Hade du mycket halsbränna? Ja, massor!
Grät du för ingenting? Nej, det tror jag inte?
Var du känslig? Inte mer än vanligt ;)
Vad gillade du för mat? Proteiner! Mjölk, fil, ägg, kött, korv. Sura karameller och apelsiner.
När kände du bebisens första sparkar? Inte förrän i vecka 21
Var du ofta orolig? Ja, orolig för missfall till och från hela gravidititeten.
När började du läcka bröstmjölk? Ganska tidigt, men det var inga stora mängder.
Samlade du på dig gravidtidningar & böcker? Nej, läste det som jag snubblade över på mvc och hos syrran. Läste en jättebra bok, “Föda utan rädsla”, som jag rekommenderar!
Sparkade bebisen mycket? Ja.
Fick du bristningar? Ja.
Levde du på som vanligt? Nej, fick tre gallanfall och låg inlagd. Blev helt sjukskriven från och med vecka 29 på grund av ryggen.
Hur gammal var du när du blev gravid? 25 år.
Hur tog dina föräldrar det? Jätteglad såklart!
Hur tog din partner det? Han blev överlycklig!
Vart bodde du/ni? I Älvsbyn.
Hur ofta gick du till mvc? I början ganska sällan och mot slutet varannan vecka, enligt deras vanliga rutiner.
Hur många ultraljud gjorde du? Jag tror att det blev 5 sammanlagt, eller eventuellt ännu fler, många av dem i samband med gallanfallen.
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag ville att den skulle vara så normal som möjligt, med syrgas och eventuellt epidural.
Hur började din förlossning? Vaknade med värkar på morgonen.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Kejsarsnitt.
Hur mycket var du öppen när du kom in? 1 cm.
Vilken smärtlindring tog du? Jag blev bedövad från bröstkorgen och ner. Och så fick jag lustgas.
Vad tyckte du var jobbigast? Att det inte blev som jag tänkt mig, och att läkarna inte informerade om vad som hände.
Var du rädd för något? Ja, jag var rädd att bebisen inte skulle överleva och att ingen vågade säga det.
Skrek du?
Nej.
Hur många var inne i operationssalen? Tror att det sammanlagt med mig och Marcus var 10 personer i salen.
Hade du någon nära med dig? Ja, Marcus :)
Hur var vikt och längd? 2835 g och 49 cm.
Ögonfärg: Brun!
Hårfärg: Brun!
Ammade du? Ja.
Ammar du nu? Ja.
Hur gammal är bebisen nu? 4 månader, 1 vecka och 1 dag.
Vad tyckte du om förlossningen? Förväntan, rädsla och sedan enorm lycka och lättnad när Nils äntligen kom ut och mådde bra! Så skräckblandad förtjusning skulle jag nog vilja kalla det!
Vill du ha en till? Absolut!
Planerar ni ett till? Ja, det gör vi!
När kommer andra barnet? Så småningom!
Hur är ert förhållande nu? Det är toppen, som vanligt!
Vilken vecka födde du i? Vecka 41
Våran lilla skatt ♥
