Innan förlossningen hade jag hunnit bestämma mig för att jag ville amma och att jag ville amma länge. Därför blev jag jätteglad över att amningen fungerade så bra redan från start, och Nils fick mycket beröm på BB för att han hade ett bra tag runt bröstvårtan. Visst gjorde det ont i början, men jag bet ihop (bokstavligt talat ibland!) och fortsatte amma eftersom det sas vara det bästa botemedlet mot ömma bröstvårtor! Och efter ett par veckor hade det gått över, tack och lov. Sen har jag mestadels tyckt att det varit en fördel att amma eftersom det varit så enkelt, maten med mig och redo närhelst Nils varit hungrig. Visst har vi haft sämre amningsdagar, som när jag har försökt ge en ohungrig Nils, när Nils kommer på att han ska skratta mitt i amningen eller som när Nils började bry sig om att andra saker pågick runt omkring medan han åt. Men i det stora hela har jag trivts bra med att amma.

 

Nu har vi dock mött på nya obekvämligheter i samband med amning, eftersom Nils bestämt sig för att använda sina två sylvassa små tänder till att hugga mig med! Detta ska ju vara fysiskt omöjligt om barnet har rätt amningstag, vilket ju innebär att Nils inte alls har haft rätt tag som jag trott? Oftast biter han till just i början av amningen, innan han börjat äta ordentligt. Det gör helvetiskt ont! Så jag har provat skrika till för att han skulle bli lite skrämd, men det verkar inte ha avskräckt honom det minsta. Någon som har några tips? Någon som har varit med om något liknande? Jag vill ju hemskt gärna fortsätta amma, och gärna utan oro för att bli biten.