En gipsad arm
För snart två veckor sedan vaknade vi upp av att Malte föll ur sängen. Jag blev så chockad, plockade upp honom i blixtfart och bara höll honom medan han grät i panik. Jag hade ammat honom och somnat medan han fortfarande låg mellan mig och sängkanten. Lätt hänt när man inte sovit ordentligt på drygt ett halvår, men ändå svårt att inte skuldbelägga sig själv. Hur som helst var jag väldigt noga med att kolla att han inte hade fått hjärnskakning, men glömde bort att kolla att alla armar och ben var intakta. Hela lördagen gick utan att jag reflekterade över det. Inte förrän på söndagen började jag inse att hans rörelsemönster förändrats, att han inte riktigt ville lägga vikten på vänster arm eller lyfta tunga saker med vänster hand. På kvällen klämde svärmor på armen och det märktes tydligt att Malte reagerade vid ett ställe på underarmen.
På måndag ringde jag till hälsocentralen och fick träffa en läkare som klämde och kände på armen, men som så ofta när man är hos läkaren så visade Malte ingen smärta. Läkaren tyckte det var dumt att röntga med tanke på strålningen och han kunde inte tänka sig att det var något brutet.
På kvällen började vi åter prata om att han inte riktigt rörde sig som han brukar och vi kom fram till att det hade känts tryggt för oss att få en röntgen och att veta att det inte var någon fraktur. Åkte tillbaka till hälsocentralen på tisdag och fick armen röntgad, och nog visade den där röntgen ändå att armen faktiskt var av. Efter att man rådgjort med ortoped i Piteå bestämdes det att Malte skulle gipsas, så efter drygt tre timmar på hälsocentralen kom jag hem med en trött 2-åring och en gipsad 7-månaders bebis.
Malte har inte varit särskilt besvärad av armen, gipset eller situationen. När de la gipset så somnade han till och med! Däremot har han bankat av gipset ett antal gånger, så de sista dagarna har han fått vara utan då det känts lönlöst att sätta tillbaka det. Jag märker att han är lite öm i armen och att han inte riktigt orkar stödja på den, så eventuellt tar vi det säkra före det osäkra och ber om en ny röntgen till veckan.
Nygipsad och trött liten kille.
Duktig 2-åring som skötte sig jättebra trots lång väntan på hälsocentralen.
Gipsad men glad ändå!
Kommentarer
Trackback
