När vi kom hem från semestern i söndags kände jag mig som en liten snaskgris, så då bestämde jag mig för att fram till dagen före julafton ska jag ha godislöfte. Efter två veckors snaskande så kändes det i söndags som ett enkelt beslut, men igår efter en hel dag i affärerna i Luleå med en gnällig Nils på armen och blodsockret i botten så kändes det där med godislöfte som EN VÄLDIGT DÅLIG IDÉ. Det här är kanske inte världens bästa tid på året att ha godislöfte på, med godis och fika ÖVERALLT, men är man tjurig så är man och då är den här tiden på året den ultimata utmaningen! Så idag är det tre veckor kvar till dan före dopparedagen, dagen då mitt snaskande är tillåtet igen!