Skumtomtar
Jag tror jag går åt! Marcus har jobbat idag, och det har vart så grymt långtråkigt här hemma! Inget trevligt väder ute med storm och blixthalka! Så jag har suktat efter skumtomtar! Marcus har nämligen köpt en låda med jultidningarna som vi har som bjudgodis och den lådan har jag öppnat och stängt hela dagen lång! Öppnat, luktat, suktat, stängt, öppnat, luktat, suktat, stängt. Vad är det med socker som gör att det är så fruktansvärt svårt att vara utan det? Särskilt när man är trött och har tråkigt. Än så länge har jag inte stoppat i mig någon. Vi får väl se hur länge jag klarar att hålla mig.
Äntligen helg!
Känns som om den här veckan varit full av en massa göranden, så nu känns det så skönt att helgen äntligen är här! Vi har haft strålande väder idag, så jag och Nils klev i ytterkläderna och gick på pulkpromenad hem till min mamma för en kopp te och lite surr!
Det känns precis som vår! Så underbart härligt!
Nu vilar Nils och jag har slängt in en blomkålsgratäng i ugnen som jag ska ta med hem till min storebror ikväll. Det blir gomiddag och sällskapsspel med mina syskon, inte dumt! När man undviker de största kolhydratsbovarna så får man jobba lite extra sådana här gånger, men det är lätt värt det! Vägde och mätte mig i morse, och blev glatt överraskad! Jag trodde nämligen inte det hänt så mycket på sistone! (Det måste vara alla mina tankar på godis som satt sig i huvudet!) Jag hade fel kan man säga! Jag vägde och mätte mig för första gången för 4 månader sedan, och sedan dess ser resultatet på vågen och måttbandet ut såhär (inom parentes är sista månadens resultat):
På vågen:
-13,7 kg (-3,8 kg)
På måttbandet:
Vad: -2,5 cm (-1,5 cm)
Knä: -2,5 cm (ingen skillnad)
Lår: -6 cm (-1,5 cm)
Höft: -8 cm (-1 cm)
5 cm nedanför naveln: -12 cm (-1,5 cm)
Över naveln: -12,5 cm (-0,5 cm)
5 cm ovanför naveln: -5,5 cm (-1 cm)
Under byst: -8 cm (-7 cm)
Byst: -11,5 cm (-5 cm)
Överarm: -3 cm (ingen skillnad)
Hals: -2 cm (-1,5 cm)
När jag berättade för Marcus i morse undrade han hur jag kunde veta att jag mäter på exakt samma sätt? Det vet jag inte. Men jag mäter på ungefär samma sätt, och oavsett om måtten stämmer på millimetern eller inte så står en sak klart - jag har blivit mindre!
Måste man då mäta allt detta? Nej, det måste man inte! Men jag är ändå glad att jag har gjort det, för måttbandet har ibland hjälpt mig att se de förändringar som jag inte kan se i spegeln. Gladast är jag egentligen för alltihop, men det minskade måttet runt naveln/midjan känns ändå allra allra bäst! Jag är så glad för att jag gjort det här för mig själv, ett steg i rätt riktning mot ett hälsosammare och förhoppningsvis längre liv!
Om att fatta beslut på tom mage
Jag hade ett moment av riktigt dålig karaktär förra helgen. Eller okej - jag hade ett par moments av riktigt dålig karaktär och de slutade inte för att helgen slutade. Jag har som ni ju vet gett mig själv ett år utan godis, fika, chips, läsk och glass. Sen två månader tillbaka har jag dessutom ätit enligt Gröna kuren (kött, fisk, fågel, bönor, gröna grönsaker, nötter och vissa utvalda fetter). Jag hade bestämt mig för att äta enligt Gröna kuren ytterliggare en månad och sedan övergå till LCHF-kost, sakta men säkert.
Vi kom hem rätt sent efter kalaset i lördags och jag var jättehungrig. Började röra ihop en smet till LCHF-fläskpannkaka åt Marcus och Nils, och insåg någonstans mitt i det att jag aldrig skulle orka ställa mig och laga något annat särskilt till mig. Här någonstans skedde dumhet nummer ett. Jag bestämde mig för att börja äta LCHF - här och nu. Inte så smart. Jag vet egentligen att sådana där beslut fattade på tom mage i minutens hetta alltid är dumma beslut. Jag åt pannkakan och på kvällen var det dags för dumhet nummer två. Jag lastade fram mörk choklad i olika varianter som vi skulle testa, och man kan väl säga att jag provåt ganska mycket. Alldeles för mycket. Så mycket att jag när jag vaknade på söndagmorgon med världens magsmärtor lovade mig själv att aldrig äta mörk choklad eller socker ever again. Och på söndagkväll satt jag likväl där med en chokladkaka i handen. Det blev måndag och till lunch var jag väldigt trött och orkade inte alls sätta mig med mina studier så som det var tänkt. Lösningen - lite mörk choklad. Och snart satt jag där och åt av Ahlgrens bilar som min lillebror köpt och lämnat här. Skit också.
Mitt godisuppehåll höll alltså i 8 månader. Min LCHF-karriär höll i 2 dagar. Jag kan helt enkelt inte äta mörk choklad. Inte som det är nu och kanske aldrig. Vi får väl se. Nu är jag i alla fall back on track. Tisdagmorgon återgick jag till det jag kan och vet fungerar för mig, gröna kuren och periodisk fasta (16+8). Jag behöver den här månaden för att hinna fundera ut hur min LCHF-kost ska se ut. Och för att SUCCESSIVT ta in andra grönsaker, bär och mejerier. Hoppas bara att jag minns det här nästa gång jag har ätit dåligt och blir hungrig.
Skördedags i trädgårdslandet!
När Nils ropade på oss i morse var jag snabbt upp och hämtade honom! Sen lämnade jag över honom till hans pappa, klädde på mig och begav mig ut i trädgårdslandet! Idag var det nämligen dags att plocka upp det sista av potatisen! Vilka härliga potäter sen! Vissa var rent enorma till storleken! Sååååå kul! Jag kände mig som världens rikaste! Fantiserade om att jag var en liten bonde som odlade eget och lagade till det och var så duktig, och tillsist kände jag mig som den där danska bonden som svärmor brukar se på på TV! Han är väldigt duktig faktiskt! Känner dock att jag saknar en del innan jag är där - typ verktyg och djur och kunskap! Haha, men fantisera kan man ju alltid! Varken jag eller Marcus äter potatis för tillfället och därför har vi passat på att vara lite givmilda - gårdagens upptag av mandelpotatis gav vi till svärmor och dagens skörd ska min mamma få! Lite har vi sparat till Nils! Känns lyxigt att kunna bjuda lillkillen på närodlat! "Från jord till bord" - haha! Hör ni vilken finemang bonde jag skulle kunna bli!
En lycklig liten bonde!
Rundpotatis!
Och mandelpotatisar! Mums!
Morgonens skörd!
Så här tråkigt ser landet ut nu, bara morötterna och jordgubbsplantorna kvar.
Blommorna, rädisorna, salladen, ärtskidorna, smultronen och potatisen är väck!
När jag kom in från landet hade Marcus fixat frukost, och innan han åkte iväg på jobbet hann jag dessutom ut och springa OCH duscha! Snacka om att jag kände mig effektiv! Härliga morgon! Nu vilar Nils middag och jag har pluggat så att det sprutar olika ord och begrepp ur hjärnan på mig! Fast det här med språk alltså, det är så himla himla intressant tycker jag!
En månads kurande!
Igår hade jag ätit Gröna kuren en hel månad! Särskilt svårt har det egentligen inte heller varit och det underlättar ju såklart! Har varit väldigt sugen på något sött och sliskigt emellanåt, men om jag tänker att jag ska få äta det där söta och sliskiga sen så försvinner suget sakta men säkert - jag vet ju att det inte kommer att smaka så gott som jag föreställer mig! De senaste två-tre dagarna har jag dessutom kört periodisk fasta, och då intagit all min kost mellan 12-20 på dagarna! Igår visade vågen -7,2 kg! Vikten är ju inte allt, men det är ju kul att se att siffran blir mindre såklart! Jag mäter mig också - vad, knä, lår, höft, navel -5cm, navel, navel +5cm, under byst, byst, överarm och hals. Varför jag tar så många mått? För att jag tycker att det är roligt och för att det ger mig den mest rättvisa bilden. Igår hade jag inte gått ner en enda cm vid naveln tex, men alla mått tillsammans visade -25,5 cm! Det var främst på överkroppen som det var skillnad, men även höft och lår hade minskat! Dessutom slipper jag trötthetsdipparna på dagarna! Och min värk i knä, höft och rygg är mkt bättre! Jag känner också skillnad på sug och hunger för första gången på flera år! Fantastiskt!
Gårdagens lunch: Godaste räksalladen! Handskalade lite räkor, hackade en avokado och en bit gurka och charlottenlök, och blandade det med lite färsk spenat. Pressade över lite citron, ringlade över olivolja och saltade och pepprade!
En veckas detox avklarad!
Som rubriken lyder så har jag nu en veckas detox bakom mig, och det känns sjukt bra! Igår var första dagen som jag kände mig hungrig och idag har jag varit det igen. Anledningen? Jag har inte haft något matschema eller matplan och har därför tappat mål, och då har jag blivit hungrig. Helt enkelt. Men igår var en lyckans dag på andra sätt. Jag sprang nämligen 20 minuter sammanhängande för första gången och var så stolt när jag kom hem att jag lyckades väcka sonen som hade sin dagsvila. Typiskt. Hade laddat bra med en ordentlig frukost, och lämnade hunden hemma den här gången - success!
Jag försöker att inte väga mig så frenetiskt eftersom jag inte tycker att vågen mäter det som jag tycker är mest intressant - hur jag ser ut och framförallt hur jag mår på insidan. Men idag kunde jag bara inte låta bli, och jag blev glatt överraskad när första veckan med gröna kuren gett mig en viktminskning på -3,1 kg. Sammanlagt har jag alltså gått ner 9,5 kg sedan i februari. Men inte bara det - idag passerade jag dessutom min inskrivningsvikt när jag var gravid med Nils. Det känns så skönt.
Som sagt så har det varit lite si och så med matrutinerna de senaste dagarna, och det har blivit en hel del rester och sånt som är lätt att laga - bacon, ägg av olika slag, kyckling. Gjorde torsk till middag igår, men den fisken är jag egentligen inte så förtjust i och maten blev inte heller så god. Den liksom växte medan jag tuggade, och jag kände barndomens fiskskräck komma krypandes över mig. Dagens middag, kycklingsallad, var däremot en hit!
Middag: Kycklingsallad. Hackade isbergssallad, spenat, gurka, sugar snaps, grön paprika och avokado. Kokade lite broccoli och gröna ärtor. Stekte lite squash och lite bacon. Och kyckling, som jag kryddade med lite curry, lite koriander, lite muskotnöt och "five peppers". Och så lite cashewnötter och lite fårost. MUMSIGT!
Att ändra sig
I morse när jag vaknade bestämde jag mig för att det var dags för en liten löptur. Tänkte det var bäst att dra igång redan innan frukost, annars kanske det inte skulle bli. Och eftersom Felix också ville ut så fick han följa. Inte världens bästa idé, såhär i efterhand. När jag springer själv kan jag anpassa hastigheten på löpningen efter dagsformen, men när Felix är med så triggar han mig och jag springer alltid mer än jag egentligen orkar. Ibland är det bra. Men idag, på ny kost utan socker och stärkelse, var det inte så bra. Efter tre omgångar intervaller var jag SLUT, och jag mådde verkligen inte bra. Kände hur blodsockret gick i backen. Så jag avbröt och gick hem. Och det ska jag berömma mig själv för, för jag är en hemskt tjurig person som har väldigt svårt för att ge upp. Jag ger allt eller inget. Men idag kände jag efter vad kroppen tålde och tog hänsyn till det.
Väl hemma blev det mkt vatten, frukost serverad och mys med Nils. Och snart kände jag att jag mådde mkt bättre. Nästa gång blir det frukost först och så får Felix en egen promenad sen.
Lunch: Stekt fläskfilé med gurka och sparris. Stekte fläskfilé i kokosolja, och kryddade med "five peppers" och ingefära. Pressade i en vitlöksklyfta. Upp ur pannan, och sen stekte jag sparrisen så att den blev lite småmjuk och stunsig. Skivade lite gurka till. Och den gurkan räddade den måltiden kan jag tala om. För i övrigt kändes lunchen torr och trist. Kurens första riktiga misslyckande.
Middag: Kycklingwok och avokadokräm. Kände att jag var sugen på en sås, och grubblade ett tag innan jag kom på att jag kunde göra lite avokadokräm. Mosade två avokados, kryddade med spiskummin och cayennepeppar och några droppar pressad lime. Spädde ut den till en mjukare konsistens med vatten. Stekte sen grön paprika, sparris, squash, purjolök, färsk spenat och kyckling i kokosolja. Kryddade med gurkmeja, ingefära, muskotnöt och cayennepeppar. Och det blev fantastisk gott!
Tänkte att den där avokadokrämen kan användas till mycket, till exempel hade den passat bra till dagens lunch!
En riktig favorit!
Idag har det regnat här hela dagen. Vi passade på att ha en lugn hemma-slöar-dag. Och att laga god mat både till lunch och till middag. Ikväll har solen kikat fram, och då skyndade vi oss ut med cyklarna en sväng hela minifamiljen innan Nils skulle i säng. Skönt med lite frisk luft när man varit inne en hel dag.
Nu i början av kuren kommer jag att lägga upp en del recept och inlägg om just detta. Var god ha tålamod, det kommer inte att vara för evigt. Men jag känner att jag behöver göra det såhär i början, som en del av att komma igång. Till frukost idag blev det bacon och äggröra - gott, snabbt och mättande. Men sen blev det lite nya utmaningar...
Lunch: Biffar med vitlök och basilika och en grön grönsallad. Rörde ihop en smet av 400 gr nötfärs, 2 ägg, en halv lök som jag mixat till mos tillsammans med lite får- och getost samt en vitlöksklyfta. Kryddade med basilika och "five peppers". Var lite orolig för att de bara skulle falla isär, men de höll ihop bra. Till detta hade jag en grönsallad bestående av isbergssallad, spenat, gurka, kokta ärtor och rödlök.
Middag: Baconinlindad kycklingfilé med fyllning och wokade grönsaker. Skar kycklingfilén "på bredden" och fyllde med hackad spenat och hackad får- och getost. Kryddade med lite ingefära, "five peppers" och lite red hot chili peppers, och lindade den sedan med bacon. Stekte ett par minuter runt om, så att det blev en fin yta. Sen fick de ligga i en form i ugnen på 200 grader i ca 20 minuter. Och sen wokade vi squash, grön paprika, sugarsnaps och purjolök. Och kryddade med ingefära och cayennepeppar. GRYMT GOTT! Helt klart en favorit, och något som jag kommer att äta fler gånger under kurens gång!
Har varit trött idag, säkert både på grund av min nya kost och på grund av vädret. Sen har jag varit fruktansvärt mätt, orkade inget mellanmål idag heller och nu på kvällskvisten är jag också mätt. Så jag tänker ta en kopp rött te och mysa med Marcus och Kennet framför en rulle. Skönt med en vilodag från morgon till kväll!
Dag ett på min Gröna kuren-detox
Än så länge känns den här detoxen helt fantastisk. Jag har ätit så sjukt god mat idag! Dessutom började den här dagen toppenbra. För en månad sedan mätte jag mig, och idag var det dags igen! Jag var nyfiken på att se hur min kropp förändrades nu när jag börjat springa. På vågen stod det still, men inte på måttbandet minsann! Det hade hänt diverse trevliga saker och trevligast av allt? -7,5 cm över naveln och runt!
Det kluriga med Gröna kuren är att det inte finns några färdiga recept. Det finns bara en lista på saker man får äta och en lista på saker man inte får äta. Resten får man lösa själv. Och då gäller det att vara lite påhittig, så att man orkar hålla ut. Tänkte därför dokumentera mina hopkok så gott det går, så finns det kvar ifall man någon gång känner för att detoxa sig igen. Idag har jag ätit...
Frukost: Äggröra och bacon. Inga konstigheter. Förutom att jag stekte i kokosolja.
Lunch: Grönsakssoppa med knaperstekt bacon. (4 portioner) Hackade en gul lök i stora bitar, hällde i typ 2 dl frysta ärtor och en drös med fryst broccoli. Pressade två små vitlöksklyftor över detta. Vatten så att det täckte alltsammans, och sen kokade jag det i typ 15 min. Kryddade med timjan, ingefära, vitpeppar och mejram. Sen mixade jag alltihop och stekte bacon att toppa soppan med!
Mellanmål: En avokado, en näve cashewnötter och en kopp grönt te. Och det mellanmålet hade räckt till typ två personer, men jag tryckte i mig det själv minsann!
Middag: Wokade grönsaker och kyckling. Hackade squash, grön paprika, rödlök, purjolök och sugersnaps som jag stekte i kokosolja och kryddade med cayennepeppar och ingefära. På sidan om stekte jag en kycklingfilé, som jag gjort i mindre bitar, i kokosolja och kryddade med ingefära, "five peppers", lite gurkmeja och red hot chili pepper.
Kvällsmål har jag just förtärt i form av två kokta ägg och en kopp rött te. Mätt och belåten.
Ett steg i taget
Hej hopp bloggen! Tänkte bara skriva och berätta att här sitter en stolt tjej och svettas i väntan på en skön dusch! Jag springer ju som bekant intervaller då och då (prick twice a week) och för tillfället går jag 2,5 min och springer 3,5 min (gånger fyra). Men idag gjorde jag inte det! Jag var sugen på att testa något nytt, utmana mig själv lite och samtidigt utöka träningen lite. Därför packade jag Nils i vagnen och sen gick jag 5 min och sprang 10 minuter (gånger två)! Känns grymt! Det var tungt, men inte outhärdligt utan liksom skönt tungt. För två månader sedan hade jag aldrig någonsin orkat springa 10 minuter i sträck. Inte en chans. Men idag har jag gjort det TVÅ gånger! Så ja, jag är lite mallig. Med all rätt.
Gröna kuren
Nu börjar mitt startdatum att närma sig. På torsdag kör jag min första dag med Bitten Jonssons "Gröna kuren". Mitt mål är att fixa en månad, och syftet är att rensa kroppen på jästsvampar och förhoppningsvis att få en lugn och fin mage. Jag kommer att äta gröna grönsaker (därav namnet!), proteiner (kött, fisk, fågel, skaldjur, ägg och bönor) och nötter. Kallpressad olivolja, rapsolja och kokosolja samt smör som är det fett som är tillåtet. Och så kommer jag att dricka vatten och vitt eller rött te. Minst sagt radikalt, men känner jag mig själv rätt så kommer det att gå bra. Just därför att det är både genomtänkt och radikalt. Jag har sedan ett par veckor tillbaka trappat ner på kaffet, och dricker för tillfället bara kaffe eller svart te på förmiddagen. Om jag dricker det alls. Allt för att underlätta vid starten. Har så smått börjat inhandla matvaror och kosttillskott. Och så har jag skrivit matschema för de första två veckorna. Grönsakssoppa, smoothies, ägg och bacon, wokade grönsaker, grönsallad och proteiner tillagade på olika sätt är vad som främst kommer att ätas under dessa två veckor. Men som sagt, inte förrän på torsdag är det dags på allvar. Här och här kan ni läsa mer om kuren.
Att motionera dubbelt
Sambon kom sent igår, halv elva för att vara exakt. Lite väl sent. Alldeles för sent. Jag orkade helt enkelt inte.
Så idag fick Nils följa med på löpturen. Och det var tungt kan jag säga! Inte för honom, han låg där i vagnen och sov i godan ro medan mamman flåsade sig runt elljusspåret. Ha! Så går det när man inte gör bort det på kvällen när sonen sover hemma i sängen! Typ.
Men! Jag tänker positivt och tar till mig det som hurtgubben i spåret ropade efter mig "du motionerar ju dubbelt"! Tack hurtgubben, taaaaack! Kanske skulle man börja skrika sådana där peppande saker efter andra som man möter? "Oj så snabbt du springer, du springer ju om mig!" eller "Spring ifatt mig om du kan!" typ. Ändå! Eller så inte. Måste nog bli lite snabbare själv innan jag använder den där andra repliken i alla fall.
Nej, nu är det färdigskämtat och vi ska gå och handla. Sen blir det mys för hela slanten! Det är jag fan i mig värd efter att ha motionerat dubbelt!
Att skippa sockret
Nu har jag snart klarat av FEM HELA MÅNADER utan kakor, godis, läsk, chips, glass och annat synligt och uppenbart socker. Jag är sjukt stolt. Och det bästa av allt? Jag är inte längre lika sugen på allt detta som jag en gång var! Visst kommer det dagar när jag skulle vilja rensa chokladhyllan på Konsum och gå hem och moffa, men de dagarna kommer inte längre så ofta och när de kommer kan jag hantera dem. Suget går snabbt över. Ett ynkligt kilo har jag kvar till första målvikten, dvs - 6,8 kg på dessa fem månader. Mitt förra jag hade varit allt annat än nöjd över ett sådant resultat. Då förväntade jag mig supersnabba resultat, och fick det också ofta! Men sen föll jag ju så snabbt tillbaka i gamla vanor och fick dessvärre supersnabba resultat åt andra hållet minst lika fort. Nu för tiden skyndar jag långsamt. Och åt rätt håll.
För ett tag sedan började jag läsa Sockerbomben och när jag var klar med den så fortsatte jag läsa den självbiografiska boken Vitt begär. Båda böckerna är bra, och jag rekommenderar alla att läsa dem. På riktigt. Jag fick mig en riktig tankeställare, och insåg snart att jag varit snabb på att byta ut det synliga sockret mot tex. vetemjölsprodukter - som ju blir socker i kroppen jättesnabbt. Jag började även fundera över hur jag äter, och trots att jag inte alls kommer i närheten av de berättelser som Gunilla delar med sig av i Vitt begär så inser jag att mitt förhållningssätt gentemot mat, och mina beteenden, är allt annat än sunda. Hur menar du nu, tänker du kanske? Ja men, som att jag lyckades lura mig själv till att "digestivekex är ett kex och inte en kaka" (och kex är inte med på förbudslistan) och därför åt ett par digestivekex varje kväll. Och på riktigt, vi vet alla att digestivekex innehåller socker. Digestivekex är i själva verket en kaka.
På sistone har jag känt att någonting måste förändras. Jag har kommit långt redan nu, genom att utesluta det synliga sockret. Men jag är inte nöjd. Jag måste göra något annorlunda, utmana mig själv igen. Ikväll har jag klickat hem ytterliggare tre aktuella böcker om mat och kroppen. Känns viktigt och bra att göra något för mig själv, för min egen skull. Så jag har satt ett datum, 15 augusti, och då kommer det bli ändring förstår ni! Jag har en plan, men den avslöjar jag inte här riktigt än. Även om ju böckerna ger en liten hint om mina tankar, förstås!
Och nu då? Ja, nu sitter jag och väntar på att sambon ska masa sig hem från jobbet så att jag får ta mig ut i spåret. Taggad till tusen. NOT.
Jag gjorde det!
När Marcus kom hem så hade jag bestämt mig, jag skulle ut och löpa! Jag var taggad till tusen, redo så in i bomben!
Ända fram till Marcus klev in genom dörren.. då kände jag plötsligt så trött jag var, så ont jag hade i ryggen och i foten och att jag inte alls var så sugen. Så jag gjorde det dummaste man kan göra i det läget, slog ner rumpan i soffan. Så var det med det.
Men så kände jag att nä fy tusan för den där latmasken! Jag googlade snabbt tips för nybörjare och fem minuter senare sprang jag upp och bytte om för att ge mig ut i spåret. Och till min förvåning kändes det lätt att springa ikväll och nu ligger jag i sängen - duschad, stolt och trött!
Löpning
Ja, jag hade ju tänkt att jag skulle börja springa lite. Löpa. Ibland. Typ någon gång i veckan i alla fall. Men det har ju naturligtvis inte blivit. Förrän ikväll. För övrigt är det så att så fort jag nämner ordet löpning, eller pratar om att löpa, då fnissar sambon som om han vore i tidiga tonåren - det är tydligen "ingen som använder det ordet längre" och "det är ju bara hundar som löper". Och jag som är tjurig av mig, jag löper löper löper! Såklart!
Nåväl, ikväll var det alltså löpning på schemat. När jag kommit hem från en riktigt trevlig tjejmiddag och lagt Nils, och sambon äntligen steg innanför dörren var jag redo att ge mig ut! När man löper så är det viktigt vad man har på fötterna, det vet jag. Så jag tänkte att jag kunde unna mig ett par fina löparskor, nu när jag skulle börja löpa. Så fick jag en snilleblixt och kikade i förrådet och jajamän! där låg ett par i princip splonkarns nya (kanske använt max 3 ggr) löparskor! Vilken himla tur! Om jag inte minns fel så unnade jag mig dem sist jag var såhär duktig och skulle börja löpa! Hehe, dåliga odds kanske? Men härligt med nya fräscha (gratis!) löparskor nu när min löparkarriär äntligen ska sätta fart på riktigt!
Kopplade hunden i selen. I selen får han äntligen dra och jag tänkte att det kunde vara skönt med lite draghjälp såhär de första gångerna när man är ute och provlöper. Kanske blir det lite lättare så att man orkar hålla ut de här första överjävliga gångerna. När jag promenerat upp lite fart (och tagit mig in i skogen där ingen ser mig) så började jag alltså springa. Lite till och från. Svårt att jogga medan hunden sliter i en, så det blev mer löpning i intervaller ikväll. Det var tungt, det var jävligt, det var svårt att andas, ont i högra delen av bröstkorgen och axeln, lite överallt faktiskt (ja, ett tag tänkte jag att nog vore det väl typiskt om jag skulle gå och dö nu när jag ÄNTLIGEN BÖRJAT LÖPA) Och när jag började varva ner för att gå hemåt började det regna. Såklart. Väl hemma igen öste regnet ner.
En trött hund och en trött matte, men vi överlevde och det firade vi med kaffe och mys på bron medan regnet smattrade mot asfalten. Jag älskar när regnet öser ner, liksom förlamar omgivningen i en riktig kalldusch som ingen riktigt rår på. Allt liksom stannar upp ett par minuter. Det låter så härligt, och luktar så gott. Och så kan man andas lite lättare när det passerar bort.
Det var den löparturen. Men nästa gång tror jag att Felix får en egen promenad. Jag löper kanske bäst om jag får löpa själv? Felix är ju faktiskt en hanhund, och de ska ju faktiskt inte löpa.
Små mjuka bebisfötter
Små mjuka bebisfötter kan ju vara något av det sötaste som finns! Vuxna fötter däremot - inte så sött! Det är ju svårt att göra sina fötter små igen, men däremot finns det massvis med produkter och metoder för att få fötterna mjuka. Mina fötter förvandlades under graviditeten (jag kunde ju inte se dem och visste inte att de inte mådde sådär jättebra där under klotet) och jag har gömt de där fötterna väl hela långa vintern för att inte avslöja hur läskiga de är! Nu börjar man ju kunna förstå att det kommer att komma ännu en sommar där fossingarna ska ut ur strumporna och ner i det härliga gräset, så när jag fyllde år önskade jag mig en behandling Baby foot. Det ska vara någon typ av mirakelkur. Ner med fötterna två timmar i ett par "strumppåsar", flagna två veckor och tada! fötterna är mjuka som en bebisrumpa! Hoppas jag! Ikväll ska jag och min mycket goda vän Nina i alla fall testa denna mirakelkur! Någon bild på mina tråkiga och ledsna fötter tänker jag självklart inte bjuda på, så ni kan sluta oroa er. Jag vet nämligen att jag inte är ensam om att ogilla vintertrötta vuxenfötter.
Så här ska jag spendera denna fredagkväll...
och om två veckor förväntar jag mig att mina fötter ser ut ungefär såhär!
Sockerbomben i min hjärna?
Nu har jag varit utan godis, chips, läsk, glass och fika i snart sju veckor! Påsken var ingen lätt match, men jag överlevde tack vare att jag var förberedd på att det skulle bli tufft plus att jag garderat mig med andra godsaker (torkat renkött och goda räkmackor!) Idag är jag mer sugen på godis än vad jag varit under hela helgen, kanske för att jag är så grymt trött i kombination med att påsken liksom är över men hemma hos oss finns allt påskgodis fortfarande kvar! Konstigt det där, att ibland går det hur bra som helst att vara utan, ja till och med att handla hem utan att känna mig sugen, och ibland kliar det i fingrarna efter godis så jag tror att jag ska bli knäpp. En dag för typ två veckor sedan satt jag i bilen och snyftade (ja, på riktigt!) medan Marcus var inne på ICA för att handla lösviktsgodis! Pinigt jag vet, men så svår sockerabstinens har jag faktiskt mellan varven. Nu har jag lånat en bok (Sockerbomben i din hjärna) som förhoppningsvis ska kunna motivera mig att inte ge upp?
Vad gör vi? Nu kör vi!
För tre veckor sedan gav jag mig på ett nytt försök att vara sund. Marcus skrattade åt mig här hemma när jag deklarerade att jag skulle låta bli godis, läsk, chips, fika osv i ett helt år! Han är med andra ord van mina försök som startar en dag och kollapsar på typ dag tre-fyra någon gång. Det var likadant när jag innan graviditeten försökte sluta snusa. Jag vet i ärlighetens namn inte hur många gånger jag slutade med det där snuset. Men skam den som ger sig, och nu har jag inte använt nikotin eller tobak på 1,5 år! Jag är dock fortfarande sugen på en snus i princip varje dag, och jag märker att det suget ökar när jag drar ner på mitt sockerintag. Med andra ord så gissar jag att jag dövar mitt nikotinberoende med socker, och de flesta vet väl vid det här laget hur bra det där sockret är... Nåja, slutsurrat om snusandets vara eller icke vara - idag har jag lyckats hålla mig från godis, läsk, chips, fika osv i tre hela veckor! Det i kombination med att jag promenerat om dagarna har dessutom gett den glada bieffekten att jag tappat 3 kilo, kilon som jag gott klarar mig utan!
Ut i skidspåret
Hämtade ut mina skidor som jag låtit valla på Sportringen i fredags, så igår tog jag mig äntligen ut på årets första tur. Och tur (haha) var vad jag hade, för allt var verkligen på topp: skidorna, spåret, vädret och humöret. Om jag ska gnälla på nått så är det väl formen, men den kommer väl så småningom i guess!
Det dåliga samvetet!
Efter att ha lyckats hålla mitt godislöfte i 12 tunga dagar blev det här mitt kvällsfika igår. Fy på mig!
