Som jag önskade sist så har temperaturen sjunkit något, precis tillräckligt för att jag ska våga mig ut kan jag säga! Jag har blivit en sådan himla mes när det gäller kylan och dessutom trivs jag så himla bra här hemma! Lite tända ljus, en tekopp, stickningen, Nils, Marcus, små hemmaprojekt.. Ja, ni förstår att jag har det gode gött här hemma! Men så känner jag ibland att jag måste ta mig ut för att inte bli galen, och oftast blir det då en promenad hem till någon när och kär. Men inte idag, idag bokade jag istället in en utelunch med min fina vän Nina. Killarna fick stanna hemma och ha kvalitetstid medan jag kilade iväg och hade kvalitetstid på mitt håll. Och så trevligt det var att få träffa en vän och kunna prata en stund utan att behöva fundera över Nils.

 

För trots att han är snäll och glad, och till på köpet oftast sover när vi är på utflykt, så har jag alltid fullt ansvar för honom när han är med. Det säger sig självt att det kan vara skönt att få gå ut utanför dörren själv ibland, träffa en vän och kunna ge henne eller honom sin fulla uppmärksamhet. Det pågår en emellanåt lite elak debatt om just detta med mammors (och pappors) krav på (eller önskemål om) egen tid på diverse ställen, och min inställning är (som så ofta) att det måste vara upp till varje individ att avgöra vad som är bäst för just dem och deras barn. Personligen kan lite egentid för mig göra stor skillnad här hemma resterande tid av dagen och jag blir en gladare människa, mamma och sambo om jag ibland får lite frisk luft mellan blöjbyten, middagstajming, sovrutiner, tvättning osv. Särskilt nu när jag är mammaledig och inte träffar så många andra människor om dagarna! Jag uppmuntrar också Marcus att ha egen tid där han kan komma ut ur hemmet, träffar en vän eller gör något annat på tu man hand. 

 

Nu när jag rett ut detta åt alla som satt och funderade så vill jag berätta vilken himla bra och fin lunch jag hade idag, att jag gick förbi Centrum på väg hem för att köpa fika åt min underbara sambo och att jag hittade honom och vår son mysandes i loungen. Nils hade somnat till filmen, kan man nog säga!