2012 och 2013

Herregud vad fort tiden går! Nu är det helt plötsligt år 2013, jag kan knappt tro att det är sant!
 
2012 innehöll en av de största händelserna i mitt liv, att få bli mamma! Jag kan knappt tro att det är sant faktiskt, nu när jag ser tillbaka på det! Efter flera års kämpande så fanns han plötsligt bara här, och nu när han är här känns det som om han alltid varit det på något märkligt vis! 2012 var också året när jag fick fast anställning som lärare, hur fantastiskt är inte det! Vi åkte till Gran Canaria med Lundmans, firade påsken med Lidmans i Tjapps och tog bilen för en road-trip söderöver på senhösten. 
 
Såklart var inte allt bara tipptopp! 2012 var också året när jag blev sjukskriven från jobbet, gick hemma och var stor och tung och trött. Graviditet- och amningshormonerna har ibland drivit mig till vanvett, och det i kombination med en obstinat Felix har ibland varit lite för mycket för mig. Det har varit ilska, glädje, tårar och skratt, och fast det ibland har varit tufft så har det också varit fantastiskt på sitt vis!
 
Nyårsafton firades hemma hos oss tillsammans med mamma och Torbjörn, Evelina och Emil och Elsa, och Nisse Nilsson såklart! Männen hade kökstjänst och jag (kontrollfreaket) övade på att inte lägga mig i. Vi åt snittar, oxfilé och pannacotta - allt mjölkfritt så att Elsa ska få ha det lugnt och skönt i magen, och jag måste säga att jag kunde inte ha gjort det bättre själv! Vilka kockar! Sen spelade vi sällskapsspel och snabbt så var klockan vid midnatt och vi gick ut för att skåla och se fyrverkerierna! Det var en trött Nils som kikade på fyrverkerierna från mormors famn innan han fick krypa till kojs. Mer sällskapsspel, mer alkoholfritt bubbel och surr in på småtimmarna bjöds det sen på. Kameran och mobiltelefonen fick vila, så jag har inga bildbevis att dela med mig av. Men vi var alla snygga, mätta och glada! 
 
Idag är det 2013 och vi tog sovmorgon till 11.30 innan vi ringde för att bjuda in gårdagens gäster på en repris! Så idag serveras det snittar, oxfilé och hallonpaj till middag. Varför börja året med något annat än det absolut bästa? 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0