Ofta händer det att Nils ligger med fötterna rakt upp i luften och kikar på dem, ibland ligger han och håller fast dem eller så låter han fötterna leka med varandra och försöker få dem att "gå ihop". Igårkväll kom jag på honom när han låg och smakade på sin stortå, och blev alldeles full i skratt. När jag var liten sög jag nämligen på stortån, finns bilder på det till och med! Så vi får väl se, kanske blir det inget napp- eller tumbarn utan ett tåbarn!
Jag och Marcus satt och diskuterade gamla barnprogram från när vi var små, och så hittade vi några av dem på youtube. Vilken nostalgitripp! Det är ändå något visst med barnprogrammen från 80- och 90-talet, eller är det bara jag? Här har ni några av mina gamla favoriter!
Röda korset har öppnat igen i sina nya lokaler, så jag var dit och fyndade idag! En stickad kofta, en kalle anka-burk (som jag ska ha Nils nappar i) och två monchichi-dockor med härliga 80-talskläder. Allt för 45 kr, som fått!
Igår kom min och syrrans beställning från Panduro, vilket för min del innebar att garnet till mitt nästa projekt är här! Det ska bli en brun och orange tröja i sjuttiotalsstil till Nils! Det lila garnet på bilden vet jag däremot inte vad det blir, det får tiden utvisa! Kanske ett par strumpor?
Som ni kanske vet så älskar jag att leka med språket, tycker om både att leka språkpolis (när det passar mig!) och att leka med ord så att andra känner att de måste vara språkpolis över mig (såååå irriterande!) Ett ord som används flitigt och som jag ibland tycker låter alldeles alldeles för... sjukt? mörkt? hårt? är ordet avundsjuk (sjuk av avund). Ja, ni vet ju att man till och med kan bli grön av avund! Låter ju hur otäckt som helst! Och ibland så blir man ju riktigt sådär sjuk av avund (alltså avundsjuk!), man skulle kunna gå över eld och vatten för att få sin vilja fram! Men ibland alltså, ibland tycker jag att jag liksom inte alls är sådär sjuk av avund utan snarare bara avund eller möjligtvis lite frisk av avund (för avund i sig är väl inte sjukligt?) och då tycker jag nog allt att det skulle finnas ett uttryck för detta, när man känner att Gud så roligt för den och den att det är på det viset, så skulle jag också vilja ha det!(Fast ändå inte!) Någon gång någonstans så snappade jag upp ett ord, avundsfrisk, som skulle kunna benämna detta uttryck.
Som till exempel om någon berättar för mig att denne har träffat en ny partner och är sådär pirrigt kär och osäker och glad och allt på samma gång. Då kan jag känna att Gud så roligt att vara sådär himla himla pirrigt kär och osäker och janivet, så skulle jag också vilja vara någon gång igen! Samtidigt skulle jag inte drömma om att byta det där pirrigt osäkra som denne person har mot det trygga, kärleksfulla och stabila förhållande som jag och Marcus har. Då tycker jag liksom inte riktigt att jag är sjuk av avund, utan snarare helt frisk av avund. Det är ju hur hälsosamt som helst att kunna glädjas åt andras lycka och att kunna sätta sig in i hur underbart det är att vara dem, utan att egentligen vilja vara dem!
Och idag är jag sådär härligt avundsfrisk på Marcus (och resten av grabbarna) som lagar mat ihop, dricker en kall öl, snackar grabbsnack, bastar och bara har det gött i trevligt sällskap! Gud så roligt och mysigt och härligt att få hänga med grabbarna och dricka en bira och bara va, det skulle jag också vilja! Kanske är jag lite avundsjuk, men mest känner jag att jag nog är friskav avund ändå! Här hemma planerar jag och Nils en hemmakväll med matlagning, kanske ett brödbak, pyssel med fotografier, en schysst rulle och sen får vi sängen för oss själva (åtminstone till en början!), och det vill jag ju inte heller missa! Fast det är klart, vi får väl se hur avundsfrisk jag känner mig om Nils bestämmer sig för att rucka på mina planer... då kan det nog hända att jag ändrar mig och blir avundsjuk i alla fall!
Hur som helst... gör som jag och använd ett litet mer nyanserat ord i sammanhanget, så kanske avundsfrisk finns med på nästa nyordslista!
Jag och Marcus tog Nils och Felix med oss och promenerade till Evelina och Elsa på Björkvalla. Här har vi grillat korv till lunch och Evelina har hunnit göra fint på gården inför vintern, satt enris i blomlådorna och klippt ner humlet. Det har varit en härlig dag ute i solen! Nu väntar vi på att Emil ska komma från jobbet, och sen blir det hemmagjorda hamburgare till middag! Mums!
Innan förlossningen hade jag hunnit bestämma mig för att jag ville amma och att jag ville amma länge. Därför blev jag jätteglad över att amningen fungerade så bra redan från start, och Nils fick mycket beröm på BB för att han hade ett bra tag runt bröstvårtan. Visst gjorde det ont i början, men jag bet ihop (bokstavligt talat ibland!) och fortsatte amma eftersom det sas vara det bästa botemedlet mot ömma bröstvårtor! Och efter ett par veckor hade det gått över, tack och lov. Sen har jag mestadels tyckt att det varit en fördel att amma eftersom det varit så enkelt, maten med mig och redo närhelst Nils varit hungrig. Visst har vi haft sämre amningsdagar, som när jag har försökt ge en ohungrig Nils, när Nils kommer på att han ska skratta mitt i amningen eller som när Nils började bry sig om att andra saker pågick runt omkring medan han åt. Men i det stora hela har jag trivts bra med att amma.
Nu har vi dock mött på nya obekvämligheter i samband med amning, eftersom Nils bestämt sig för att använda sina två sylvassa små tänder till att hugga mig med! Detta ska ju vara fysiskt omöjligt om barnet har rätt amningstag, vilket ju innebär att Nils inte alls har haft rätt tag som jag trott? Oftast biter han till just i början av amningen, innan han börjat äta ordentligt. Det gör helvetiskt ont! Så jag har provat skrika till för att han skulle bli lite skrämd, men det verkar inte ha avskräckt honom det minsta. Någon som har några tips? Någon som har varit med om något liknande? Jag vill ju hemskt gärna fortsätta amma, och gärna utan oro för att bli biten.
Promenad med Nina i det fina vädret, vuxenbarn i församlingsgården och kaffe hos morfar är lite av det vi har hunnit med idag! Nu är jag hos mamma och väntar på att hon ska komma hem och bjuda på en kopp te!
Jag måste bara få skryta över mig själv och min ståndaktighet. Jag försöker att undvika sötsaker för tillfället eftersom jag har en del kvar att gå ner i vikt. Min sambo försöker också att undvika sötsaker, men idag föll han för frestelsen och köpte hem MIN favoritglass från Ben and Jerry's! Sen försökte han övertala mig att dela den med honom, men det gick jag inte på! Så nu ligger jag här i sängen och fantiserar om den där glassen som ju är så sjukt fantastiskt goooood! Men jag är också sjukt stolt över mig själv som inte föll för frestelsen!
Var bebisen planerad? Ja! Man kan nog säga att det var en välplanerad och efterlängtad bebis :)
Mådde du illa mycket? Ja, till och från.
Hur blev ditt hår? Tjockare och finare!
Hade du mycket halsbränna? Ja, massor!
Grät du för ingenting? Nej, det tror jag inte?
Var du känslig? Inte mer än vanligt ;)
Vad gillade du för mat? Proteiner! Mjölk, fil, ägg, kött, korv. Sura karameller och apelsiner.
När kände du bebisens första sparkar? Inte förrän i vecka 21
Var du ofta orolig? Ja, orolig för missfall till och från hela gravidititeten.
När började du läcka bröstmjölk? Ganska tidigt, men det var inga stora mängder.
Samlade du på dig gravidtidningar & böcker? Nej, läste det som jag snubblade över på mvc och hos syrran. Läste en jättebra bok, “Föda utan rädsla”, som jag rekommenderar!
Sparkade bebisen mycket? Ja.
Fick du bristningar? Ja.
Levde du på som vanligt? Nej, fick tre gallanfall och låg inlagd. Blev helt sjukskriven från och med vecka 29 på grund av ryggen.
Hur gammal var du när du blev gravid? 25 år.
Hur tog dina föräldrar det? Jätteglad såklart!
Hur tog din partner det? Han blev överlycklig!
Vart bodde du/ni? I Älvsbyn.
Hur ofta gick du till mvc? I början ganska sällan och mot slutet varannan vecka, enligt deras vanliga rutiner.
Hur många ultraljud gjorde du? Jag tror att det blev 5 sammanlagt, eller eventuellt ännu fler, många av dem i samband med gallanfallen.
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? Jag ville att den skulle vara så normal som möjligt, med syrgas och eventuellt epidural.
Hur började din förlossning? Vaknade med värkar på morgonen.
Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt? Kejsarsnitt.
Hur mycket var du öppen när du kom in? 1 cm.
Vilken smärtlindring tog du? Jag blev bedövad från bröstkorgen och ner. Och så fick jag lustgas.
Vad tyckte du var jobbigast? Att det inte blev som jag tänkt mig, och att läkarna inte informerade om vad som hände.
Var du rädd för något? Ja, jag var rädd att bebisen inte skulle överleva och att ingen vågade säga det.
Skrek du? Nej.
Hur många var inne i operationssalen? Tror att det sammanlagt med mig och Marcus var 10 personer i salen.
Hade du någon nära med dig? Ja, Marcus :)
Hur var vikt och längd? 2835 g och 49 cm.
Ögonfärg: Brun!
Hårfärg: Brun!
Ammade du? Ja.
Ammar du nu? Ja.
Hur gammal är bebisen nu? 4 månader, 1 vecka och 1 dag.
Vad tyckte du om förlossningen? Förväntan, rädsla och sedan enorm lycka och lättnad när Nils äntligen kom ut och mådde bra! Så skräckblandad förtjusning skulle jag nog vilja kalla det!
Vill du ha en till? Absolut!
Planerar ni ett till? Ja, det gör vi!
När kommer andra barnet? Så småningom!
Hur är ert förhållande nu? Det är toppen, som vanligt!
Idag följde jag och Nils med svärmor och svärfar till Nils gammelmormor Gunvor i Klöverträsk. Vi drack kaffe och spelade Skipbo, trevligt som alltid! Det är en ära att få spela skip-bo med den damen, för trots sina 88 år så bjuder hon upp till kamp och har vunnit över mig ett flertal gånger! Det är ju en hel del att hålla reda på i det spelet. Idag varken vann eller förlorade jag! Får nog vara nöjd med det. Det var faktiskt hemma i Gunvors kök som jag först spelade Skipbo!
Igår var vi sugna på att handla second-hand och hade tänkte åka till Boden, kika på gamla prylar och fika på Retrocaféet. Jag hade aldrig varit till Pingstkyrkans second-hand och Marcus har aldrig varit på Retrocaféet, och det är ju så kul med utflykter! Som tur var kollade jag öppettiderna innan vi skulle iväg och upptäckte att Pingstkyrkans second-hand inte hade öppet fredagar, så då avblåste vi hela äventyret och tänkte att vi får ta det någon annan dag. Istället besökte vi byns second-hand och fyndade! En barnoverall, lite plastleksaker, skor till Marcus, några tv-spel och så detta fina blåvita porslin som passar så bra i vårt kök.
Delarna hör egentligen inte riktigt ihop, men det gör inte mig något! Tycker att måtten längst till höger är häftigast, största är "1 kopp", mellersta "1/2 kopp" och den minsta "1/4 kopp".
Gå in här och gilla MAM så får ni en gratis napp 0-6 månader! Det här är Nils favoritnappar så jag tyckte att det var perfekt! Jag är nämligen hopplös på att hålla ordning på hans nappar så varenda bekant jag har lär väl ha en hel drös hemma hos sig vid det här laget.
I söndags när vi var på väg i säng upptäckte jag att Nils fått sin första tand! Ja, det är ju bara en liten liten rand än så länge, inte så att det bara poppade upp en hel tand sådär! Men det är en VASS liten rand vi talar om! Jag har misstänkt ett tag att det varit på gång, men jag har letat på helt fel ställe när jag letat uppe och inte nere i munnen! Å andra sidan tror jag att det är tur att tanden sitter där den sitter, eftersom tungan är i vägen när vi ammar. Jag har faktiskt varit lite orolig för just detta med tänder och amning, men än så länge har han inte använt den där vassa lilla tanden för att bita sin kära mor och det är jag ju evigt tacksam för! Amning är ju bara kul när det funkar. Så är det.
Den här första tanden firade Nils med att sova HELA måndagen, var väl sammanlagt vaken ca 1 timme under hela dagen och den spenderade han ätandes. Nog händer det ju att han sover mycket någon dag, men inte en HEL dag på det där viset! Tänkte att nu har han väl bestämt sig för att vända på dygnet, men icke! Han sov hela natten också, så den här mamman är utvilad minsann! Jag har ingen aning om det faktiskt var den där tanden som gjorde honom så trött, eller om han har en förkylning coming up? Han har nämligen varit lite tjuvsnorig de senaste kvällarna/morgnarna. Jag har haft huvudvärk, så det kan hända att vi är på väg båda två? Jag vet ju att det går en och annan förkylning, så vi får väl avvakta och se!
Jag är med i och tävlar om virkade godsaker i Hannas blogg, och hoppas på att jag och Nils i framtiden får bjuda på tekalas med virkat dopp! Tycker det är underbart med virkat, det känns personligt och hemtrevligt!
Huvudvärk och ryggvärk och ett enormt sug efter godis och snus, vaknade jag med idag! Jag var i ungefär samma mode när Marcus kom hem från jobbet igårkväll. Tänkte nog att sambons massage och en god natts sömn skulle få mig ur detta mode - men icke! Huvudvärken kan jag inte förklara, men ryggvärken kommer helt klart från alla tunga lyft där Nils 7,5 kg är involverad samt att jag ligger som en ostbåge mellan mina två pojkar under natten för att alla ska få plats i sängen. Vad gäller snuset så gick jag gick över till tobaks- och nikotinfritt snus så fort jag fick reda på att jag var gravid och har efter Nils föddes helt slutat med prillor av alla de slag, men trots att det har gått ett år sedan jag senast snusade nikotin så är jag sugen VARJE DAG! Ibland är jag sugen FLERA GÅNGER varje dag, och speciellt sugen är jag när jag stressar eller försöker förändra min kost på något sätt. Som nu när jag försöker att inte äta kakor, godis, chips, läsk osv - då skulle det sitta bra med en prilla istället!
Jag är med andra ord inte världens roligaste person just nu, för allt detta tillsammans med alla hormoner som gör att jag är SUPERLEDSEN, SUPERKÄR, SUPERGLAD, NERE, TRÖTT, ARG, SUPERLYCKLIG gör att jag knappt orkar med mig själv. Jag kan vara så herregud down att inget är kul, och en timme senare sitter jag och lipar och är världens lyckligaste människa!
Däremellan någonstans ligger alltså jag och får min skönhetssömn, hahaha.
Vi har varit på Knut Lundmarksskolan och hälsat på barnen som jag hade i fjol. Fina fina barn och vilken fin skola! Tur jag har som har världens bästa jobb att gå tillbaka till när mammaledigheten är över. Nils somnade i vagnen innan vi ens hunnit lämna skolgården, trött av alla intryck!
Bjuder på en bild från igår när Nils provsatt sin gåstol. Egentligen tyckte jag att det där med gåstol var en onödig grej, men när jag fick erbjudande om att köpa en begagnat så nappade jag på det. Nils är i alla fall nöjd över att få vara upprätt medan mamma pysslar på i köket, trots att han inte når med fötterna ned till golvet ännu.
Idag samlar min sambo på pluspoäng! När vi kom hem från familjecentralen + BVC + konsum ställde han sig och kokade sylt på hjortronen som han plockat i höst! Jag tyckte han var himla huslig! Sen tände han ljus i öppna spisen innan han begav sig ut på en cykeltur med hunden! Så nu går jag runt i tjocksockar och myser...
Jag älskar ordning och reda. Ja, jag tycker så mycket om när saker är sorterade och ordnade på "rätt sätt" att jag bytt ut ALLA mina galgar i garderoben 3 gånger under ett års tid! (Först köpte jag träfärgade som jag målade vita i tre varv, hittade likadana färdigmålade vita och köpte dem, och upptäckte sen att modellen på galgen inte var optimal och köpte därefter nya igen)
Nu har jag fått för mig (igen!) att ordna bland mina fotografier (de där läderpärmarna säljer de visst inte längre och då ser det ju knepigt ut om tio ser ut så och så kommer det helt andra album sen) och beslutat mig för att ordningen, eller regeln, bland mina fotografier framöver är att kaos ska råda! Japp, ni hörde rätt! Så länge det inte är en slump så är faktiskt kaos en slags ordning i min hjärna, så nu skapar jag fotoböcker av mina digitala fotografier och enda regeln för albumen är att de INTE får se likadana ut (på så sätt kanske jag slipper göra om detta om två år då man slutat tillverka en viss slags fotobok).
De fotografier som jag inte har digitalt ska jag ha i en låda av något slag (har dock inte hittat DEN lådan än), för det hade min farmor och det var så mysigt att kika bland de fotografierna... som att få kika i en hemlig skattkista (vilket det ju också är!) Så om någon ser en gammal nött låda i plåt eller trä med lock någonstans så kan ni väl hojta, för här är det en som behöver något att lägga gamla skatter i! Här kommer en bild på något som jag skulle kunna tänka mig:
I eftermiddag hade kyrkan dopfest för alla som döpts under det senaste året. Det var en väldigt mysig gudstjänst med många söta barn och deras föräldrar. Efteråt bjöds det på middag och tårta i församlingsgården.
Det var höst och kallt och blött och rått ute, och varmt och mysigt inne. Skönt, precis en sådan stund som jag behövde i slutet på den här helgen.
Kikade till pappas grav också, och blev glad av att se att någon varit där och gjort fint med rönnbär och vitmossa.
Sen åkte vi hem till Rickard, Emma och Emilia och myste ned oss i soffan för att se Solsidan.
Medan vi vuxna surrade på så försvann Emilia. Jag gick för att se varför hon blivit så tyst, och hittade henne i hennes rum med näven full av russin som hon hade tagit med sig på "utflykt i båten".
En sockerbagare hen bor i staden, hen bakar kakor mest hela dagen, hen bakar stora, hen bakar småååå, hen bakar några med socker på!
Det har under en tid förts vilda diskussioner om begreppet hen, och dess lämplighet. Till största delen har diskussionerna handlat om det lämpliga i att göra små barn "könlösa" genom att använda hen istället för "hon"/"han". Vissa har då hävdat att det inte ska användas istället för "hon"/"han" utan istället för "den". Vad gäller jämställdhet och ordet hen så har jag inte så mycket att tillägga, men jag tror faktiskt inte att barnen blir könlösa av att kallas hen eller den eller det (tror helt enkelt inte att det hänger ihop riktigt så) och jag tycker att de som har ett behov av att använda hen ska få använda det så som de vill. Däremot tycker jag att det är synd att jämställdhetsdebatten ska handla om något så fånigt och banalt som ett litet ord!
Språkmässigt intresserar mig "hen" desto mer, faktiskt. Jag utgår från att ordet kommer från finskans "hän" som alltså används istället för "hon"/"han", vilket i så fall gör det svenska ordet "hen" till ett låneord från finskan. Jag gillar finska, så det är fine för mig! Dessutom tycker jag att det är sååååå kul med nya ord (lånade, påhittade, sammanlänkade - you name it) och uppmuntrar gärna elever att leka med språket (det är ju på så sätt vi hittar vår identitet i språket och gör språket till vårt). Nu råkar det ju vara så att där jag lever är vi fortfarande (vilket himla tur vi har) influerade av dialekten pitemålet/pitbondskan (även om den i de yngre generationerna används mindre och mindre), och i denna dialekt har vi redan ett "hänn/hänna" som då betyder "det där". Pitbondskans "hänn" betonas dessutom nedlåtande (alla pitbondsketalande kan nu prova säga "Vo jär hänn?" med positiv betoning - det går, men det låter konstigt, aight?) "Hänn" är dessutom ett av de få ord/begrepp som fortfarande används av de yngre generationerna. Låt mig med några enkla fraser påskina problematiken som uppstår när svenskans "hen" möter pitbondskans "hänn".
Vad heter hen/hänn? borde alltså betyda Vad heter han/hon? men betyder när du pratar med en pitbondsketalande person Vad heter det där? (snacka om könlöst) ellerVad har hen/hänn gjort på fritids idag? blir i det här fallet Vad har det där gjort på fritids idag? ellerHur mår hen/hänn? som blir Hur mår det där?
Så när ni försöker introducera "hen" i mina trakter, make it smoooooth, för vi tycker det låter lite konstigt när "hänn" inte längre betyder "hänn" utan "den" (ett ord som så vitt jag vet saknas i pitbondskan?)
Promenad, dopfest och soffmys framför Solsidan är dagens planer ♥
Idag har vi haft finfrämmande av Nina, Ann, Evelina och Elsa. Så slapp jag ta vagnen ut i regnet för att få träffa lite vettigt folk! Regn ute och sol inne, minsann!
Evelina och Elsa (och resten av gänget i bakgrunden). Kul att jag och syrran får vara föräldralediga tillsammans, dubbelt mys så att säga!
Vi passade på att fota Nils och Elsa tillsammans för första gången, och det var minsann ingen lätt match att få dem att ligga still och se glada ut (Nils hann både med att äta på Elsa och att kräkas på henne).
Jag har provat göra två kollage i Picasa. All this is pretty new för mig, så ni får ha lite överseende. Jag fotar ju rätt mycket, särskilt nu när sambon kom hem med en ny kamera åt mig. Och nu har jag även insett det fiffiga med att göra kollage, att plocka ihop flera bilder och sammanlänka dem. Om en bild säger mer än tusen ord så kan ni ju lista ut att ett kollage har en hel del att uttrycka!
Nils undersöker i princip allt med sin mun just nu, möter livet gapandes så att säga. Det är en hel del dregglande och gnagande. I morse medan jag käkade frukost låg Nils i godan ro och undersökte en bitleksak från Fisherprice (en doppresent). På sina små fötter hade han "strumpskorna" (som han också fick i doppresent), supersöta!
I vår familj ingår ju även hunden Felix, en folkglad och stor blandrashane (labrador och hälleforsare) som emellanåt driver mig till vansinne. Men även Felix måste ju få bo fint, så sambon har i morse påbörjat arbetet med att sätta ny panel på hans hundkoja.
Nu har Marcus åkt på jobbet, Nils vilar middag på min arm, Felix vilar middag i buren efter en lång cykeltur och jag inväntar min kära syster som ska komma på besök (med Elsa och Emil kanske?)
Livet på en pinne en helt vanlig tisdag. Gud så bra jag har det!
Här kommer jag att ladda upp foton och skriva lite när jag känner för det!
Jag lovar inget, men tror att det mest kommer att handla om småbarn, fotografering, inredning och kanske lite om det svenska språket. Men eftersom jag är svängig utav mig kan det likväl komma att handla om hunddressyr, stickning, det spanska språket, gitarrspelande eller något annat som jag intresserar mig för just för stunden!
