Ett dopp i det stora blå
Jag var så galet sugen på festivalmat (läs langos!) att jag igårkväll satt och planerade en möjlig utflykt förbi pdol. Det hela slutade med att jag och Nina och Nils skjutsade Marcus på jobb i Luleå så att vi kunde ta bilen och bege oss till Piteå. En liten omväg, men är man sugen på langos så är man! Och langos blev det såklart! 1,5 stycken för att vara exakt, och oj så mätt jag var sen! När vi ändå höll hus i Piteå och det var soligt och varmt och vi hade bil så passade vi på att ta en tur ut till havsbadet där Nils fick möta det stora blå för första gången! Det fläktade så skönt och för en heting som mig kändes det gudomligt med det svala vattnet och brisen. Jag hade kunnat stanna flera timmar, bara legat på filten och läst en god bok och mått gott. Men det gick ju inte för sig, sambon skulle ju ha hämtning från jobbet! Så vi fick svischa tillbaka till honom såklart.
Ikväll har vi hängt hemma hos oss. Nina och Li och Kenneth har varit här. Vi har ätit grillmiddag och spelat spel. Och nej, jag vann inte! Himla otur! Men jag hade en väldigt trevlig kväll och nu är ännu en dag till ända.
Here comes the sun!
I vanlig ordning har jag varit ute på äventyr de senaste dagarna! När nu solen äntligen dykt upp ser jag ingen mening med att sitta hemma. Igår var Marcus ledig hela dagen. Vi var här hemma och solade på gården på förmiddagen, men sen packade vi in oss i bilen och åkte till Sikfors för att möta upp min morbror med familj och bada i poolen. Blev lite nostalgi både för Marcus och för mig. Marcus var nämligen där som liten och bodde på campingen, och jag var där väldigt mycket som liten som dagsutflykt. Ibland cyklade vi från Tvärån för att bada i poolen, men mest minns jag att vi åkte dit hela familjen och hade det bra. Så roligt att de fortfarande håller igång poolen, att det är gratis bad och att det är fräscht. När vi hade varit där ett tag begav vi oss hem till min morbror i Snårbäcksliden för att starta grillen. Vi hade tagit med oss hamburgare som vi bjöd på. Det blev med andra ord en helmysig dag med min lilla minifamilj.
Marcus åkte hemifrån vid lunch, så vi fick ännu en härlig förmiddag i solen ute på gården. Sen gick jag hem till mamma där hon bjöd på plättar till lunch. Evelina och Elsa var också där, så det blev lite sol och bus och bad innan jag och Nils traskade hem. I kväll blev jag dessutom bjuden på middag hos svärisarna, så vi har suttit ute hemma hos dem och mått gott. Nils somnade som en stock när vi kom hem. Jag däremot avskyr sommarvarma nätter, så jag är i full färd med att vädra ut värmen ur huset innan jag avslutar dagen.
Nils är ute med hojen!
Solen och sommaren är tillbaka!
Förra veckan ställde jag mentalt in mig på att sommaren verkligen var över och att hösten hade anlänt. Luften var liksom så höstig. Sval och klar. Men ack så fel jag hade! Solen och sommaren är tillbaka! Vi har passat på att vara ute såklart, suttit hemma hos syrran och bara varit. När Nina slutade jobbet handlade vi och sen promenerade vi hem till henne och grillade oss en köttbit till middag. Och sallad. Och jordgubbar till efterrätt. Så jag var grymt mätt när vi sen återvände hem. Nina och Ann hängde med oss. Nils somnade och tjejerna vaktade vid babyvakten medan jag passade på att ta en tur i spåret. Grymt schysst! Nu har tjejerna promenerat hem och jag ska hoppa i duschen innan jag beger mig i säng. Ska bli skönt med en tidig kväll.
Vi har köpt vattenmelon!
Helt plötsligt var det måndag igen, och jag har då inte hunnit med att uppdatera här i helgen! Fredag blev det utgång med Linnea och det var både roligt att gå ut och skönt att komma hem! Perfekt va! Och i lördags lånade vi bort Nils till hans farmor och farfar, sen åkte jag och sambon till Luleå för middag och bio. Förra våren när Marcus fyllde 31 år fick han nämligen middag och bio i present av mig. Men det blev aldrig, och hips vips dök Nils upp och vi hade fullt upp! Ja, och sen har det helt enkelt inte blivit. Förrän nu, alltså. Så vi firade att Marcus fyllde 31 år (för 1,5 år sen!) Ja, så kan det gå! Vi åt trerätters på BaanThai och sen såg vi World war Z. Usch vilken läskig film det var! Så här i efterhand önskar jag verkligen att vi istället sett Känn ingen sorg, men det kunde man ju inte veta i förväg. När filmen var klar var klockan nästan mitt i natten, men vi bestämde oss för att nyttja vår egentid lite extra. Så vi körde runt i Luleå och kikade på fina hus och avslutade det hela med en kaffelatte på macken innan vi körde hemåt. Vi var nog inte hemma förrän 2-tiden tror jag! Men oj, så mysigt att ta tid för att bara vara vi två ♥. Igår tog vi sovmorgon, men när jag väl vaknat så tyckte jag att vi skulle hoppa frukosten och hämta Nils nu-på-en-gång. Grymt otålig blev jag, och vandrade fram och tillbaka här hemma medan Marcus gjorde sig klar för morgonen. Och skönt var det att äntligen få hämta hem lillskrutten ♥. Sen var vi på kalas hos min mamma som fyllde år, innan vi begav oss till våra vänner Nils och Sofia för middag och bebismys. De har nämligen blivit föräldrar till lilla gull-Algot. Ja, ni förstår att här har inte funnits en enda bloggminut till över!
Men nu är det måndag igen och Marcus är på jobbet. Jag bjöd syrran på lunch, och sen har vi varit ute och promenerat i den efterlängtade solen! Vart förbi affärn och laddat med vattenmelon, för det ryktas om finväder i veckan! Äntligen!
Nöjd kille!
Fredagsfest på gång!
Idag har jag och Nils hängt hemma hos syrran. Nils är lite hängig. I princip ingen feber och ingen hosta och inget snor. Men ögonen är lite glansiga och trötta, och minsta lilla grej slutar i tårar. Så han kryper mest omkring med sin älskade tutte och är lite känsligare än vanligt. Om Elsa plockar upp något kul så är han dock snabbt framme och försöker roffa åt sig det. Vad det än må vara. En fjärrkontroll, en stolsdyna, en napp - you name it. Så när Elsa krypit hela vägen fram och ställt sig upp mot gåvagnen så smattrade han dit och försökte ta den ifrån henne. Och det går såklart inte för sig. Så jag föreslog att de kunde skjutsa varandra, och det tyckte de båda var kul minsann! Så de har skjutsat omkring varandra i gåvagnen, sötungarna! Och sen blev jag bjuden på middag där. Andra gången den här veckan, inte illa! Tusen tack gullisar för middagen och för dagen!
Ganska stolt var Elsa när hon skjutsade omkring på "storkusinen" sin!
Efter middagen tog jag Nils i vagnen och stack ut och sprang. Eller löpte. Hehe. Och sen tog vi en härlig långdusch innan det blev välling och sängen för Nils. Så nu ligger han och sussar. Jag väntar på att Marcus och Linnea ska komma. Marcus ska hålla ställningarna här hemma medan vi drar iväg på galej! Härligt!
Ljusträsk
Idag har vi varit på utflykt, hela dagen lång! Och det har varit jätteskönt och jättetrevligt!
Fast dagen började på allra värsta sätt. Sambon hade nämligen glömt att lämna bilbarnstolen hemma när han åkte iväg på jobbet, vilket föranledde ett smärre raseriutbrott här hemma. Med all rätt, kan jag tycka. Eftersom jag påminnt honom. Flera gånger dessutom. Det var faktiskt DET ENDA han skulle komma ihåg. Som tur är så har vi snälla vänner som kunde låna ut en bilbarnstol över dagen och som dessutom monterade in den åt oss! Annars hade inte den här utflyktsdagen blivit av. Alls. Och sambon hade inte blivit förlåten. Alls. Eller i alla fall inte i första taget. Men som det är nu så är han välkommen hem igen.
Utflykten då. Jag och Nils och mamma och Torbjörn åkte till Ljusträsk. Där började dagen med kalas hemma hos Torbjörns pappa Sigvard som blev 88 år gammal idag. Resten av dagen har gått i rasande fart. Det har burits kamin, mamma har målat lister till stugan, jag har varit på promenad, Nils har lekt med Selma och Ida, vi har ätit god mat och surrat och haft trevligt. Och jag har lekt lite med kameran.
På kalas.
Sigvard 88 år.
På promenad genom Ljusträsk.
Barnen har lekt.
Mamma har målat lister till den här fina utsikten.
Utsikten på den sista bilden råkar dessutom vara samma utsikt som vi kommer att äta frukost till i framtiden när vi är på besök. Oavsett om vi sitter i köket eller på altanen. Nice va!
När liten blir lite större
Nils växer. Varje dag. Massor. Och ibland får jag lite panik över just detta, även om jag mer nu än förut kan fokusera på nu och njuta av det istället för att oroa mig för att hajna snart är en illspecko tonåring.
Han sover som en stock. Från klockan 20 på kvällen till ca 8.30 på morgonen. Utan att vakna. Jag vet att det är helt otroligt, och jag tar i trä och nyper mig i armen typ hela tiden. För en vecka sedan övergick vi från två dagsvilor till en, och den sover han oftast ute i vagnen. Vid 12 somnar han, och så vaknar han ca 14.30. Jag älskar det här med en vila per dag. Sen vi införde det så har mitt liv blivit så mycket enklare än vad det var förut! Nils tycker inte så mycket om att vara stilla. Inte alls faktiskt. Enda gången han är ligger still och myser i famnen är när han dricker sin välling. Detsamma gäller i princip när han sover. Benen sticker ut utanför spjälorna, han ligger på mage och sen på rygg och med huvudet vid fotänden och ibland tvärtom. Och ibland som en ostbåge. Han rörs en del, helt enkelt.
I matväg äter han i princip allt, och är inte allergisk mot något. Han äter både burkmat och hemmalagat käk. Och gapar JÄTTESTORT. På riktigt. Det ser nästan ut att göra ont, så stort gapar han. Mjölmat som pannkaka och våfflor och palt är några favoriter. Men annars är det gärna banan och jordgubbar och majskrokar. Och välling förstås. Morgon och kväll. Lunchen vräker han i sig innan han sover sin dagsvila och mellanmålet när han slår upp ögonen igen. Och så middag vid 17-tiden ungefär. Än så länge är vi försiktiga med socker. För att vi tycker att det är onödigt. Som jag skrev tidigare så rör sig Nils hela tiden. Det gäller när han äter också. Han har nämligen börjat resa sig i matstolen. Så vi får knäppa fast honom. Eller trycka ner en stor kudde bakom ryggen så att han liksom trycks fast.
Nils är inte blyg. Åtminstone händer det VÄLDIGT SÄLLAN. Snarare tvärtom. Häromdagen höll jag på att förlora honom till Jehovas vittnen. Två trevliga damer knackade på dörren, och Nils var inte sen med att rulla fram vagnen och krypa ut på bron. Kvinnor och barn är i allmänhet bäst, och i deras famn kan han kasta sig så fort han möter dem. Vissa män, särskilt om de har lite skägg eller skäggstubb, är lite läskiga. Men inte så mycket. Sen är Nils väldigt nyfiken, och så kryper han EXTREMT JÄTTEFORT. Så jag får springa efter stup i kvarten. För han kommer inte tillbaka. Han klarar sig själv, tror han. Traskar runt möbler gör han också, men några steg ut i det fria vågar han inte ge sig på ännu.
Han surrar också. Hela tiden. Konstant. Och jag älskar det! Han säger dääää (där), titha! (titta), thutte (tutte), taa taa (tack tack), ätta eller äls (Elsa) och en massa andra saker som jag inte förstår ett jota av. Han säger inte mamma. Punkt punkt.
Nils kan se en del mönster också, vart saker hör hemma och vilka saker som hör ihop. Och han kan trä de där ringarna på pinnen på den där leksaken, ni vet. Han är ganska tjurig också, och ger sig inte när det blir svårt. Lite humör har han börjat visa, och blir bland annat på dåligt humör om vi tar ifrån honom något som han vill ha. Eller om han inte får komma upp. När jag lagar mat till exempel, då har jag en sur grabb som gnäller och gråter och skriker vid mina fötter.
Fortfarande är tittut en jättekul lek. Sen tycker han om att bli jagad, och när någon hakar på jaga-leken så kryper han iväg fort som attan och gömmer sig bakom något. Och sen skrattar han så härligt, bubblande. Lite skräckblandat. Förutom att leka så gillar Nils också att duscha och bada. Det kallar vi "blubb blubb" här hemma, ett uttryck som följde med från babysimmet. Och som Nils tycks förstå. Vi har ju ett duschrum på övervåningen, ett ca 4 kvm stort rum som bara är en dusch. Och där kan Nils tro sig väldigt bra, leker med sina leksaker och alla tvål- och schampoflaskor medan mamma duschar. Ett väldigt användbart rum nu när man har en liten en med sig i duschen. En liten en som hela tiden blir större. Men ändå!
Elsa och Nils
Efter frukost kilade den här lilla familjen över till svärmor. Där var det flytt av sovrum på gång. Jag och Nils tittade snällt på medan Marcus och svärmor bar madrasser och sängramsdelar fram och tillbaka. Sen drack vi kaffe och åt melon. Vid lunch åkte Marcus iväg på jobbet, och Nils somnade i vagnen. Själv promenerade jag hem till syrran. Och där blev jag kvar kan man säga. Vi har plockat jordgubbar och druckit kaffe och så blev vi bjudna på middag där. Och barnen har, efter deras respektive middagslurar, lekt och busat för fullt. Det är verkligen roligt att iaktta dem när de leker. Nils blir ibland alldeles stilla och sitter och tittar på Elsa där hon spinner runt runt på stället. Eller när hon undersöker en leksak. Och så kastar hon sig framåt. Och Nils skrattar från hjärtat och ut. Sen försöker han göra som Elsa. Härmas är ju kul. Och att ge varandra saker är ju spännande. Och Nils säger taa taa och nickar med huvudet, och det betyder "tack tack". Ibland rycker de saker av varandra också. Och då rycker den andra tillbaka saken. Och så kan de hålla på. Fram och tillbaka. Ibland går vi in och bryter. Men oftast fixar de det ganska bra själva. Än så länge. För jag gissar att det lär bli en hel del kivandes de här två busungarna emellan under åren som komma skall.
Kompiskväll för hela familjen.
Nisse och Lotta, Jens samt Ann och Eric och Albin kom hem till oss för middag och film igårkväll. Eftersom det var jag som stod för matlagningen, och jag var själv hemma med Nils så raggade jag enkla recept att bjuda på när man är många och fick tipset att göra kycklingssalsa. Smidigt var det! Hacka 1 kg kyckling i bitar, stek dem så att de är genomstekta, häll i en burk chunky salsa och 5 dl creme fraice samt en halv burk philadelphiaost och värm upp alltihop. Koka inte, för då blir creme fraichen lös. Hackade en sallad och ställde fram tortilla och nachos till, och jag tror att det gick hem minsann! Dessutom kunde Albin och Nils också äta av det, och jag tycker alltid att det är lite mysigt om alla kan äta av samma!
Nils har haft tur och hunnit träffa Albin vid tre tillfällen nu under deras vistelse här uppe, och han tycker mycket om honom! Så han kryper efter och vill gärna leka, men Albin missförstår dessvärre hans lekinviter och tror att Nils är ute efter hans leksaker. Ja, ni förstår säkert! Albin blir sur och Nils blir lite fundersam. Tokigt det kan bli när man inte kan kommunicera det man vill. Söta är dem i alla fall, de små liven.
Kanske blir det enklare att kommunicera i framtiden när grabbarna börjat prata?
De stora grabbarna drog iväg för att hyra film och kom till min enorma besvikelse hem med Cottage country. Jag kände att jag nästan blev sur, för som jag tidigare skrivit här på bloggen är jag inget fan av splatter och skräck. Till min förvåning började filmen dock riktigt bra, och jag skrattade gott ett par gånger. Det var ju en komedi också, faktiskt. Men sen barkade filmen iväg. Ordentligt. Hyr den inte om du inte har väldigt tråkigt och redan sett allt annat i filmhyllan. Eller om du inte har extremt dålig smak, då kan du hyra den!
Not my kind of movie.
Nåja, med så trevligt sällskap så kan det inte gå fel. Efter filmen satt vi och surrade ett tag innan sällskapen begav sig hemåt och vi gick i säng. I morse var det nämligen Marcus tur att ha sovmorgon. Hur det gick? DET GICK ENASTÅENDE! Sonen, mammas lilla pussängel, sov till 8.30!
En gnagare
Nils har tänder på gång igen. Och det märks, på många sätt. Grinig och mammig, oroligare än vanligt, mer rastlös. Två knölar där hörntänderna ska kika fram i underkäken. Och så det här med sängen. Han äter upp sin säng! Han gnager och gnager. Först gnagde han bort färgen, och då var jag orolig för att det var farligt. Han verkar dock ha överlevt det än så länge, men vad vet man? Men sen har han i rask takt övergått till att gnaga sig vidare genom träet. Ibland när man hämtar honom på morgonen står han i en hög med träflisor och har dessutom ansiktet och kläderna fulla av dem. Det kliar ju! Så in i bomben! Det kan man ju förstå. Så nu har vi försökt lösa det här problemet med lite olika metoder. Tejpat som en galning var gårdagens lösning. Och det såg ganska bra ut, faktiskt. Men på något sätt hade han ändå lyckats få in sitt dregel under tejpen, så nu har jag spenderat typ 15 minuter på att ta bort all den där tejpen. Det var ingen bra idé helt enkelt. Dagens nya metod heter knyt små ikea-handdukar längs med kanten, och ser ut såhär.
Att motionera dubbelt
Sambon kom sent igår, halv elva för att vara exakt. Lite väl sent. Alldeles för sent. Jag orkade helt enkelt inte.
Så idag fick Nils följa med på löpturen. Och det var tungt kan jag säga! Inte för honom, han låg där i vagnen och sov i godan ro medan mamman flåsade sig runt elljusspåret. Ha! Så går det när man inte gör bort det på kvällen när sonen sover hemma i sängen! Typ.
Men! Jag tänker positivt och tar till mig det som hurtgubben i spåret ropade efter mig "du motionerar ju dubbelt"! Tack hurtgubben, taaaaack! Kanske skulle man börja skrika sådana där peppande saker efter andra som man möter? "Oj så snabbt du springer, du springer ju om mig!" eller "Spring ifatt mig om du kan!" typ. Ändå! Eller så inte. Måste nog bli lite snabbare själv innan jag använder den där andra repliken i alla fall.
Nej, nu är det färdigskämtat och vi ska gå och handla. Sen blir det mys för hela slanten! Det är jag fan i mig värd efter att ha motionerat dubbelt!
Att skippa sockret
Nu har jag snart klarat av FEM HELA MÅNADER utan kakor, godis, läsk, chips, glass och annat synligt och uppenbart socker. Jag är sjukt stolt. Och det bästa av allt? Jag är inte längre lika sugen på allt detta som jag en gång var! Visst kommer det dagar när jag skulle vilja rensa chokladhyllan på Konsum och gå hem och moffa, men de dagarna kommer inte längre så ofta och när de kommer kan jag hantera dem. Suget går snabbt över. Ett ynkligt kilo har jag kvar till första målvikten, dvs - 6,8 kg på dessa fem månader. Mitt förra jag hade varit allt annat än nöjd över ett sådant resultat. Då förväntade jag mig supersnabba resultat, och fick det också ofta! Men sen föll jag ju så snabbt tillbaka i gamla vanor och fick dessvärre supersnabba resultat åt andra hållet minst lika fort. Nu för tiden skyndar jag långsamt. Och åt rätt håll.
För ett tag sedan började jag läsa Sockerbomben och när jag var klar med den så fortsatte jag läsa den självbiografiska boken Vitt begär. Båda böckerna är bra, och jag rekommenderar alla att läsa dem. På riktigt. Jag fick mig en riktig tankeställare, och insåg snart att jag varit snabb på att byta ut det synliga sockret mot tex. vetemjölsprodukter - som ju blir socker i kroppen jättesnabbt. Jag började även fundera över hur jag äter, och trots att jag inte alls kommer i närheten av de berättelser som Gunilla delar med sig av i Vitt begär så inser jag att mitt förhållningssätt gentemot mat, och mina beteenden, är allt annat än sunda. Hur menar du nu, tänker du kanske? Ja men, som att jag lyckades lura mig själv till att "digestivekex är ett kex och inte en kaka" (och kex är inte med på förbudslistan) och därför åt ett par digestivekex varje kväll. Och på riktigt, vi vet alla att digestivekex innehåller socker. Digestivekex är i själva verket en kaka.
På sistone har jag känt att någonting måste förändras. Jag har kommit långt redan nu, genom att utesluta det synliga sockret. Men jag är inte nöjd. Jag måste göra något annorlunda, utmana mig själv igen. Ikväll har jag klickat hem ytterliggare tre aktuella böcker om mat och kroppen. Känns viktigt och bra att göra något för mig själv, för min egen skull. Så jag har satt ett datum, 15 augusti, och då kommer det bli ändring förstår ni! Jag har en plan, men den avslöjar jag inte här riktigt än. Även om ju böckerna ger en liten hint om mina tankar, förstås!
Och nu då? Ja, nu sitter jag och väntar på att sambon ska masa sig hem från jobbet så att jag får ta mig ut i spåret. Taggad till tusen. NOT.
Jag gjorde det!
När Marcus kom hem så hade jag bestämt mig, jag skulle ut och löpa! Jag var taggad till tusen, redo så in i bomben!
Ända fram till Marcus klev in genom dörren.. då kände jag plötsligt så trött jag var, så ont jag hade i ryggen och i foten och att jag inte alls var så sugen. Så jag gjorde det dummaste man kan göra i det läget, slog ner rumpan i soffan. Så var det med det.
Men så kände jag att nä fy tusan för den där latmasken! Jag googlade snabbt tips för nybörjare och fem minuter senare sprang jag upp och bytte om för att ge mig ut i spåret. Och till min förvåning kändes det lätt att springa ikväll och nu ligger jag i sängen - duschad, stolt och trött!
Full rulle var det här!
Har haft en helt fantastisk helg! I lördags hängde vi hemma hos svärföräldrarna, solade och grillade och mådde fint. Jag drog iväg till Bodbäcken på vedfest på kvällskvisten och blev kvar där in på småtimmarna. Igår var Marcus ledig, så vi åkte till Boden för att hälsa på våra vänner från Lund som är uppe på semester. Mysigt med grillunch, poolbad, kompissurr och lek. När vi sen vände åter hem till Älvsbyn svängde vi förbi familjen Nyman/Boman, lekte med barnen och fikade lite.
Nils kan gå med vagnen själv, så nu behöver jag inte följa på några fler promenader.
Nisse, Lotta och Nils bygger med duplo.
Marcus, en kvällstrött NIls och en kvällspigg Emilia.
Fick låna lille Theo en stund, så skönt med minstingarna som bara ligger och myser!
Idag blev vi bjudna på våfflor till lunch "hemma hos syrran" (alltså hemma hos mamma, där de bor i väntan på att de ska få flytta in i sitt nya hus) och sen tog vi en prommis till Lomtjärn där barnen fick gunga och krypa i rören en stund. Sen har jag varit ute på långpromenad, handlat och när vi kom hem igen så hade vi besök av en liten igelkott. Det har vi i och för sig varje år. De brukar bosätta sig nere i ormbunkarna mot bäcken. Men i år har de varit nog så modiga, alternativt förvirrade, och jag har flera gånger stött på dem på framsidan av vårt hus mot vägen till. Inte konstigt att Felix skäller i buren, när det springer omkring igelkottar här och där på gården. Nåväl, den här gången vände vår lille vän och sprang på raska små ben tillbaka på baksidan av huset. Nu sover Nils och jag tänkte förbereda middagen för imorgon. Vi får nämligen svärisarna på middagsbesök, så då tänkte jag bjuda på något riktigt smaskigt!
En glad gungare...
Besök av en modig/förvirrad igelkott.
Felix närmast förtvivlad inne i buren över att igelkottarna springer omkring
SOM OM DE ÄGER STÄLLET!
Att åka buss med en liten en!
Idag har vi alltså varit på utflykt till Piteå. Jag och Nils tog bussen in på förmiddagen. Jag har en speciell relation till att åka buss. Jag är ju nämligen "bussbarn", dvs ett av de barnen som under hela grundskolan åkte skolbuss till skolan. Och när man åker buss varje dag år ut och år in så hinner man skapa en relation till de personer som kör bussen. Särskilt om man älskar att sitta längst fram och surra med busschauffören. Därför kändes det in i själen tryggt när jag insåg att det var en av MINA gamla busschaufförer som skulle ratta oss till Piteå. Vi fick ta in vagnen på bussen också, så när det var dags för bussen att rulla från stationen spände jag bara fast Nils i sin vagn. Han satt där och mojsade på, och strax innan vi var framme i Piteå så sov han. Perfekt!
Lyxigt att få ta med sin egen vagn ombord!
Vi mötte upp Evelina, strosade i lite affärer och sen var det dags för lunch. Vi satt länge och åt lunch, drack kaffe och påtår och surrade. Mot slutet blev Nils lite rastlös och började tycka att vi var ett halvtrist gäng, så vi fortsatte iväg på lite fler affärer. Vi strosade shoppinggatan upp och sen fortsatte vi vidare till Badhusparken för en fikapaus. Och lite lek i lekparken. Och så mötte vi upp Jonny. Nils vilade i vagnen och vi gjorde stan ett varv till innan hemfärd. Den här gången kunde vi inte ha vagnen med oss på bussen, men det gick bra ändå!
Evelina och Nils på fikapaus i Badhusparken.
Väl hemma slängde vi i oss lite middag innan vi promenerade över till Nils farmor och farfar som kommit hem från Göteborg idag. Och där blev det mer kaffe! Så hej och hå, nu är jag alldeles kaffeyr! Nils har lagt sig för natten, och jag sitter och räknar mina dagar på försäkringskassan. Det känns som att det här föräldrapenningssystemet skulle kunna förenklas en hel del. Typ.
Nyss hemkommen från farmor och farfar, kvällsglad med finkepsen på!
Annorlunda sovställning
De senaste dagarna har vi mest påtat på, tagit promenader och träffat släkt och vänner. Och så har jag försökt göra någon nytta när syrran och Emil flyttat från hus till hus, med dåligt resultat. I måndags lyckades jag i alla fall få bjuda flyttgänget på middag här hemma! Annars har vi mest glidit med på en räkmacka, blev medbjudna på både lunch och middag igår! Vilken flyt! Och framförallt är det skönt att lilla familjen Lidman/Lundberg tagit sig hem från sin semester i storstaden, känner att jag blir lugnare bara av att veta att de är i rätt ände av vårt långa land!
Idag tog vi en riktig långpromenad, och lyckades faktiskt undvika det värsta av regnet. Nils har utvecklat en väldigt avslappnad sovställning i vagnen, och ser ut som en riktig livsnjutare där han rullar fram med fötterna i vädret.
Nej, nu är det dags att avrunda för kvällen - imorgon är det dags för äventyr! Jag och Nils ska nämligen åka buss för första gången i Nils liv, möta upp Evelina Larsson i Piteå för lunch och fika och kanske lite lite shopping. En utflykt helt enkelt. Spännande!
The Hobbit
Nu har vi äntligen sett den, the Hobbit, och vilken filmupplevelse det var! Fantastiskt bra film. Jag har ingenting att klaga på. Njöt genom hela filmen, och längtar nu helt plötsligt till jul när andra delen går på bio. Ett hett filmtips med andra ord, om man har tre timmar att offra. Och det har man.
