Nu kan Nils gå! Han har i allmänhet inte varit så förtjust i att gå, har hellre velat krypa fram. Under en månads tid har han gått då och då, men fortsatt välja att krypa om han fått chansen. Han kryper helt enkelt så fort att han inte riktigt haft någon nytta av att gå - det går ju alldeles för sakta! Men i takt med att han börjat gå så har han upptäckt att det finns fördelar även med det - man ser och når ju så mkt längre! Och nu går han så pass mycket att han är mer gående än krypandes! 

 

Så stor han helt plötsligt känns! Vi har varit tvungna att flytta upp alla föremål i hela huset ytterligare, men annars är det lugnt än så länge! Det går ju inte så fort än, inte så fort att jag känner att jag inte hinner med i alla fall. Han kryper fortfarande snabbare än han går. Än så länge tycker jag mest att det är väldigt sött när han vinglar omkring fram och tillbaka. Dessutom tycker jag att det är så mysigt att kunna gå bredvid varandra och hålla handen!