Denna fredag promenerade vi bort till vårdcentralen för 1-årskontroll. 78 cm och 10,5 kg. Nils plockade duktigt upp gemet ur barnläkarens hand när hon sträckte fram det till honom. Sen var det dags för sprutan. De tidigare gångerna har Nils knappt reagerat på sprutorna, och jag har inte gjort så big deal av det heller. Idag var det annorlunda. Inte så konstigt kanske, grabben är nu väl medveten om sin omgivning. Uppmärksam, kan man säga. Nyfiken. När första sticket kom så satt han i mammas knä och lekte med en färgglad boll som han fått låna av snälla BVC-sköterskan Gunilla, och tjöt rätt ut när hon stack honom. När det var dags för andra sprutan tyckte Nils att Gunilla kunde hålla i bollen istället, inte ville han ha den! "Okej okej, du får din dumma boll bara du inte sticker mig en gång till!", men det gjorde hon! Och nu kom tåren. 

 

Som tur var gick det snabbt över, och gråten byttes ut mot skratt när Gunilla blev sådär busglad. När hon gick iväg längs korridoren för att hämta en flaska D-droppar så stack Nils glatt efter, så jag tror minsann att hon blev förlåten för de där sticken i alla fall! 

 

Resten av dagen har vi lekt soffpotatisar. Jag har varit trött och Nils har varit både febrig och trött, så vi har vilat och busat och kramats och pussats, och Nils har bitit mig i tårna samt petat mig i ögat. Mysigt. Nils har egentligen gått över till en vila på dagen, men idag tog han en extra powernap. Somnade i mina armar, och drömde helt uppenbart mardrömmar om den där läskiga sprutan för han kved och gnällde i sömnen ett par gånger. Nu är han dock i full fart igen, promenerar runt runt här längs väggarna i matsalen och försöker få tag i blomkrukor och annat som jag flyttat längst in i fönstrena. Hur gör man sen? Plockar bort allt helt och hållet? När får man ställa tillbaka blommorna i fönstrena?