Schnor och åter schnor.

Jag tror att Nils är inne på sin femte förkylning sen han kom till världen! Det kan ju inte vara normalt? Han kommer ju att vara superhärdad när han börjar förskolan, inte en bakterie som han inte redan mött! Jag har inte heller klarat mig, så vi är krassliga tillsammans. Nils är i vanliga fall inte så mycket för att sitta still i någons famn, men när han är förkyld är han en riktig mysplutt som tjuter i högan sky så fort man sätter ned honom på golvet. Så det blir mycket mys, och middagsvilan spenderas helst i famnen. 
 
 
Tänk så gott man kan sova i mammas famn.

Och såhär kan det se ut när man har vilat klart. Kroppen vaknar sakta till liv. Men precis allt är extra tungt, både huvud och ögonlock och andning. Stackars liten. 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0