Nils har så smått fått börja med smakportioner. Det har inte gått så bra, alls! Vi har provat och provat och provat den där potatispurén, men Nils har grimagerat som aldrig förr och jag har dessvärre skrattat åt hans ogillande miner. Så fort han råkat svälja något av den där potatispurén så har den kommit upp igen, med råge! Så idag bestämde vi oss för att testa något annat och den här gången var det morotspuré på menyn. Jag skulle ljuga om jag sa att det var en favorit, men efter ett par grimager tror jag att han råkade svälja lite av moroten och detta utan att kräkas upp den igen! Så det finns hopp om liv, trots allt.